Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Historieskrivaren Jonas Hallenberg. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelse. Sanningskravet är för honom nog; det finnes knappast
någon svensk historiker, som i starkare ord fastslagit
sanningspliktens allt annat överskyggande räckvidd. Historikern bör,
förklarar han, anse sig vara »utan fädernesland, utan religion
och utan stånd»; det är hans ärelystnad, att hans arbete skall
betyga för världen, att han vet detta.
Det vore orättvist att för det beroende av Robertson, varom
Hallenbergs allmänna historia vittnar, förbise de självständiga
inslagen däri av hans egen forskning och reflexion. Med flit
har han varit mindre utförlig i skildringen av händelser, som
hos föregångaren behandlats med större bredd, och i stället sökt
framhäva nya drag i tavlan. I vissa ingalunda betydelselösa
stycken har han också medvetet emanciperat sig från
Robertson. Detta gäller särskilt framställningen av reformationens
uppkomst och förlopp. Han visar tillbaka den
historieförklaring, som i försynens skickelser och beslut ser den historiskt
uttömmande orsaken till reformationen. Väl skymtar den
tänkande historikern ofta bevis på verkan av Guds försyn, men
ej ens detta får leda honom bort från hans forsknings
huvudmål: »som är, icke att utreda försynens allmänna regering, utan
till händelser, åstadkomne genom människoåtgärd, endast söka
närmaste orsaken i människoregering och därav flytande
följder.» Polemiken riktar sig mot den beundrade mästaren, mot
Robertson; till yttermera visso har Hallenberg några år senare,
i sitt inträdestal i Vitterhetsakademien, oförbehållsamt vitsordat
sin avvikande åskådning i denna punkt. Men den
omständigheten, att den unge svenske vetenskapsmannen oförskräckt
genomförde sin pragmatiska metod även på detta område, har åt
det arbete vi här dröja vid förlänat ett för sin tid ovanligt värde.
Med eftertryck framhävas de förberedelser till en reformation,
som kunna skönjas före Luther; i dennes uppträdande ser
Hallenberg slutledet i ett förlopp, där många krafter samverkat.
Han inskärper även, hur dröjande och stegvis reformatorn drevs
till brytning med kyrkan. Måhända har Hallenberg aldrig så
klart som här intygat sin förmåga av självständigt omdöme och
oförvillad tankestyrka inför de historiska problemen.
Vad som i lika hög grad skänker hans allmänna historia
intresse är den plats, som behandlingen av svenska och nordiska
händelser fått däri. Framställningens gång bestämmes av
tidsföljden och grupperas så, att tilldragelserna på skilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
