Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Högsta domstolens äldsta historia. Av Carl Hallendorff - Birger Wedberg: Konungens högsta domstol 1789—1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
HÖGSTA DOMSTOLENS ÄLDSTA HISTORIA
En verkligt god bok behöver ingen anmälan, men den kan också
med fördel anmälas hur sent som helst. Den vädjar nämligen icke
till nyfikenheten, som måste vara med och orda om dagsländorna, men
den bibehåller sin aktualitet och förvärvar läsekrets måhända
långsamt men desto säkrare. Det må vara tillåtet att förutskicka detta, när
nu några rader ägnas åt justitierådet Birger Wedbergs märkliga arbete
Konungens Högsta Domstol 1789—1909 (Norstedt, Sthlm 1922).
Det var ett sällsynt lyckligt grepp att göra Högsta Domstolens första
tjugo-årsperiod till föremål för historisk behandling, och det var ej
mindre lyckligt, att uppgiften omhändertogs av en författare med så
goda förutsättningar. Justitierådet Wedberg, själv son till en ledamot
av samma förnämliga rätt och sålunda från tidigaste år otvivelaktigt
förtrogen med det bästa av svensk juristtradition, äger all den
sakkännedom och pietet för ämnet, vilka under sådana omständigheter
kunde väntas, samt tillika den kritiska blick och säkra känsla för
balansen mellan huvudsak och detaljer, som måste utmärka den
för-farne domaren. Och med detta förenar han ett historiskt intresse
och en vidsträckt beläsenhet, som låta honom placera händelser och
personer i deras rätta sammanhang och belysa dem från nya, ibland
kanske oväntade synpunkter.
Men uppgiften var också värd alla de både lärda och kärleksfulla
mödor, som ligga bakom den ståtliga volymen. Högsta Domstolen
är visserligen blott 134 år gammal, en ganska ringa ålder inom en
så gammal strängt reglerad rättsstat som den svenska, men dess
rötter gå genom Konungens Högsta Justitierevision i Riksrådet upp
till de uråldriga tider, då konungen personligen skipade lag och rätt.
I varje fall löper där sedan den yngre Vasatiden rättstraditionens
tråd klar och tydlig. En gång förefanns likväl allvarlig fara, att den
skulle avklippas, och det var just under den tjugo-årsperiod, om
vilken förf. här berättar. Det var då, som Gustav Illis revolutionära
nyskapelse hade att stadga sina former och att själv finna sig till
rätta inom justitieväsendets ram. Detta skedde icke utan allvarliga
farligheter. Hur dessa övervunnes, är ett högst märkligt kapitel i
vår inre historia överhuvud men framför allt viktigt för kännedomen
orn rättsväsendet under en skickelsediger brytningstid.
För de flesta, som nu känna Högsta Domstolen eller rättare av
statskalender och tidningar veta, att den finnes till, innebär det
säkerligen en överraskning, att den under sin första tjugoårsperiod var
till sammansättningen så växlande. Ledamöterna voro då sex frälse
och sex ofrälse förordnade på bestämd kortare tid, vanligen tre år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
