Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 17. 3. 1923 - Sporten och sportpressen - Den franska utställningen i Liljevalchs Konsthall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 143
alla dessa i realiteten halv- och trekvartsprofessionella sportsmän, som
vid de stora tävlingarna skola företräda sina respektive organisationer,
och detta framtvingar i sin ordning en allt längre och längre gående
hänsynslöshet i valet av medel. Bluff och högröstad reklam har på
detta sätt blivit både sportens och sportpressens livselement. Det
vore i högsta grad önskvärt att de kretsar, som ha ledningen av den
svenska sporten i sin hand, i tid ingrepe för att stävja de missbruk,
som för närvarande innästlat sig i densamma. Sporten är värd
understöd så länge den framträder som en hälsosam förströelse men
icke när den blivit självändamål och allra minst då den övergått till
att vara ett på oriktiga och osunda principer baserat geschäft.
En stor utländsk konstutställning är alltid en
anmärkningsvärd händelse, som icke så lätt
återupprepas. När en sådan apparat sättes i
gång, är det därför av vikt, att urvalet träffas med all nödig omsorg.
Tyvärr måste man säga, att den just avslutade franska utställningen i
Liljevalens konsthall i mycket innebär en besvikelse. Urvalet är
dess svaga sida. Man har tagit med för mycket. De goda saker,
som otvivelaktigt finnas på utställningen, drunkna i mängden av svag
konst. Jämför man denna utställning, med det intryck man förut
äger av modernt franskt måleri, så förefaller det som orn
utställningen inte gjorde rättvisa däråt.
I juli 1920 hölls i en lokal vid Rue ville Fevéque nära
Madeleinekyrkan i Paris en utställning, där liksom i Stockholm även modern
musik utfördes. Det var en mindre utställning delvis av samma
mästare som nu visas i Stockholm. Utan att på något sätt vara
epokgörande lämnade den dock efter sig ett positivt intryck; man
ville gärna återse dessa konstnärer och följa deras utveckling.
Tydligen har man velat göra Stockholmsutställningen allt för omfattande.
Moderna kvalitetssaker till ett antal som kunde fylla konsthallen
skulle icke kunna uppbringas ens för en utställning hemma i Paris,
mycket mindre då på en fjärran ort. Det hade därför varit bättre
med en mindre utställning, som varit representativ för det goda,
som verkligen finnes i modärnt franskt måleri. Detta förtjänar att
med tydlighet framhävas, emedan samma fel otvivelaktigt vidlådde
den franska bokutställningen för ett år sedan. Man påminne sig de
horribla bokbanden (i jugendstil år 1922!) som dvaldes sida vid sida
med goda alster. Den gången förhöll sig kritiken passiv i
förhoppning att det förelåge en tillfällig lapsus.
Men låt oss bortse från allt det likgiltiga för det godas skull. Låt
oss skala bort flertalet tavlor och större delen av konsthantverket (låt
oss tala tyst om gobelängerna, som hota att giuta ett löjets skimmer
över det hela), det återstår dock tillräckligt mycket för att man med
utbyte skall taga del av utställningen. Rättvisligen bör det
framhållas att skulpturen, främst Bourdellés arbeten, måste fritagas från
alla här angivna negativa omdömen. Här rör sig dock en konst,
som icke förnekar sin höga kultur. Visserligen är det icke genom
Den franska
utställningen i Liljevalehs
Konsthall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
