Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30. 4. 1923 - Försvarsrevisionen och Sveriges militärpolitiska läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och värnpliktskontingent, flottans lämnande åt förfall o. s. v.,
o. s. v.
På tal om »avvägningen» mellan armé och flotta utfyller
revisionsmajoriteten sin sorglöshets fjäderkudde med ytterligare några dun.
Det framhålles, att Ryssland sedan 1914 »trängts österut med
tillträde endast till Finska vikens innersta, under nära nog halva året
isbelagda del», att Åland ej längre är i Rysslands ägo och att de
ryska stridskrafterna förlorat mycket av sin tidigare styrka och
sammanhållning — »särskilt torde flottans effektivitet genom misskötsel
av fartygsmaterielen vara starkt förminskad».
T. o. m. de socialdemokratiska reservanterna kunna ej undgå att
påvisa ett par betänkliga blottor i revisionsmajoritetens slutledningar.
De förebrå sålunda majoriteten, att den, samtidigt med att den
i största allmänhet räknar med vissa framtidsfaror från ett
erövringslystet Ryssland, dock ej inlåter sig på att söka utreda, »varför
detta nya Ryssland, som återerövrat Finland och sedan hotade oss,
skulle tänkas så mycket svagare än 1914 och varför vi skulle kunna
möta med endast en del av våra möjliga försvarskrafter». Och
de konstatera torrt och dräpande, att »antagandet om den nya och
starkt reducerade arméns tillräcklighet i detta svårare läge får tagas
helt enkelt på majoritetens auktoritet». Men sedan de gjort dessa
beaktansvärda medgivanden åt den bistra verkligheten, vända de
resolut försvarsolustens blinda öga mot framtiden och tillråda
gladeligen försvarets anpassning allenast efter vad de kalla »det
nuvarande relativt riskfria läget». Vid utmålningen av dettas
behagligheter använda de ungefär samma argument som majoriteten. Om
verkligheten av en rysk framtidsfara avböja de att yttra sig, utan
acceptera den endast som arbetshypotes av hänsyn till en vitt
utbredd folkopinion. Ryssland behöver emellertid fred,
återuppbyggnadsarbete och det övriga Europas hjälp därvid, »en fredsgaranti
av icke föraktligt slag under en avsevärd tid framåt». Alltid kan
man räkna med en rysk »återhämtningsperiod av inte alltför kort
varaktighet». »Så länge de baltiska randstaterna leva kvar och
framför allt så länge Finland förmår bevara sin självständighet, så länge
hotas icke vårt land av någon omedelbar fara.» Även om dessa
trygghetsvillkor blott skulle få måttlig varaktighet, så möjliggöra de
dock, mena reservanterna, »långt gående anpassning efter det under
denna tidsperiod faktiskt föreliggande behovet». Och skulle Ryssland
mot all förmodan börja visa tänderna, så utebli nog ej vissa »tydliga
tecken» på förhand, »varningssignaler», som försäkras skola ha »givit
oss tid till den nödvändiga förberedelsen». Då får man börja
anpassa sig uppåt igen, och därtill har man rådrum, ty »i våra
förutsättningar ingår en period med försämrat utrikespolitiskt läge före varje
direkt krigshot, som antages vara tillräcklig för anpassningens
genomförande». Det är vissheten om denna »tidsfrist inte på månader, utan
på år och kanske årtionden, som är det egentliga upphovet till
idéerna om ett elastiskt försvarssystem».
»Ett elastiskt försvarssystem» — man har hört det slagordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
