Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30. 4. 1923 - Helgeandsholms mötes beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 203
•
inpräglats hos dem under deras utrikes universitetsstudier. Vid denna
tid var det, som en djupgående skillnad började framträda mellan
ämbetsverksjuristerna och underdomstolarna, där lagboken och det folkliga
elementets medverkan bevarade den inhemska rätten levande. Det vore
en tacksam uppgift att närmare söka följa, hur ämbetsverkens försök
att bryta bygdernas herravälde över naturtillgångarna strandade i
domstolarna eller i varje fall modifierades därhän, att de gynnade
till-höllos att »förlika sig med jordägarna», d. v. s, att av dessa köpa de
vattenfall och skogar, som de nyss fått sig upplåtna. Här gäller det
emellertid endast att understryka, att ämbetsverksjuristerna i Karl XI:s
kommissioner blevo herrar även över den dömande myndigheten. Vi
förvånas då ej heller över att bland deras domskäl finna
Helgeands-holms mötes beslut åberopat jämte andra både främmande och svenska
rättssatser och akter, som kunde styrka kronans höga rätt.
Nya vindar skulle emellertid åter blåsa. Den ekonomiska liberalismen
har i vårt land grundligt röjt upp med de regalrättsliga
föreställningarna. Ej under alltså, att en historiker som G. G. Styffe lockades
av uppgiften att kritiskt syna ett sådant huvuddokument i dessas
historia som Helgeandsholmsbeslutet. Hans resultat, framlagt 1864 i
hans avhandling om grundregalernas uppkomst, blev en förintande
förkastelsedom: papperet var intet annat än en grov förfalskning, av
allt att döma härrörande från Johan Illis tid och den utpekade
Paine Eriksson (Rosenstråle), en frälseman, som av konungen anlitades
i flerahanda värv. Så ovedersäglig var den förebragta bevisningen, att
man i de senaste vattenrättsstriderna knappast funnit
Helgeandsholmsbeslutet åberopat till förmån för statssocialistiska anspråk annat än i
de enklaste förkunnelser. Att detta skett, saknar dock ej sitt intresse.
Det är, ej minst i belysning av aktstyckets hela historia, i all sin
förgrovning en hälsosam erinran om valfrändskapens betydelse —
och om vådorna vid efterkommandes försök att finna sig till rätta i
förfädernas tider och förhållanden.
Ovanstående återblick på ett förfalskningsmål, som länge sedan gått
»in rem judicatam» och i vilket resning näppeligen lärer kunna vinnas
genom förebringande av »synnerlig orsak och skäl», har föranletts
genom professor Sven Tunbergs intresseväckande utredningar rörande
den tyska bergverkskulturens och de tyska regalrättsliga
föreställningarnas reception hos oss i hans arbete Stora Kopparbergets
historia, l, Förberedande undersökningar (Upsala, Almqvist
& Wiksells boktryckeri A.-B., 1922. 195, (1) s, 39 bilder utom texten).
I samma mån som forskningen i den tyska bergverks- och
regalrätts-historien gått framåt, har det blivit allt påtagligare, att den svenska
utvecklingen börjat som en försenad reflex av kontinentens på detta
som på så många andra områden. Den tacksamma uppgiften att
jämföra de svenska förhållandena med dem, som framträda i den
omfattande tyska litteraturen på området, upptogs under åren 1908
—10 av professor E. Sommarin. I den vetenskapliga diskussion, som
sedan bekräftat och fullföljt det lyckliga uppslaget, utgör professor
Tunbergs arbete ett kritiskt genomarbetat, på en gång sammanfat-
14. Svensk Tidskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
