Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30. 4. 1923 - Den finländska universitetsstriden - Minnen från det sista ryska tsarhovet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 DAGENS FRÅGOR
ersättas, fortsätter stadgan. Innehavare av annan professur, som så
önskar, eller också innehavaren av nästa ledigblivande professur skall
nämligen då i stället föreläsa på svenska — i den mån det stadgade
inbördes förhållandet mellan finsk- och svenskspråkig undervisning så
kräver, inskjutes det.
Svenskt språk skulle genom en lag som denna erhålla en knappt
tillmätt möjlighet att göra sig gällande, ej mer; framförallt finner
man ingenstädes de tryggande bestämmelser, vilka skulle säkerställa
svenskans ställning utan strider, som kunna förlängas in i
konsistorium och fakultet. Häri ligger det nya förslagets stora brist. Man
har ej velat kosta på sig den akt av enkel rättvisa, som skulle legat
däri att svensk vetenskaplighet fått sin givna, bestämda ställning
vid universitetet. Man har varit alltför mån att hålla dörren
liksom på glänt för förfinskningen. Och upprivande universitetsstrider
kanna så till skada för Finlands kulturliv bli följden av denna
nya lag — man måste säga sig det, även om man ännu hoppas, att
de ansvarsmedvetna och upplysta uttalanden till försvar för en
rättvis, klar ordning, som från finskt håll bröto riksdagens nationalistiska
finska uppbåd, skola kunna göra sig mer gällande vid universitetet än i
riksdagen. Ett märkligt bevis för betydenheten i dessa strömningar
på ledande finskt håll föreligger, då detta presslägges: meddelandet
att Finlands president icke omedelbart velat stadfästa riksdagens
beslut utan infordrat ett utlåtande från universitetets konsistorium.
För visso ger detta dem stöd i deras uppfattning, som i det längsta
vilja tro att Finland med dess gamla rättsordning och dess nyss
genomkämpade strid mot förtryck skall uppvisa annat än vanlig nationalistisk
trångsynthet och irriterande språktvång.
Professor Setälä fann under debatten tillfälle att beklaga sig över
den illojalitet, finlandssvenskarna ådagalagt, då de dragit frågan inför
»utländskt forum». Vi förmoda, att protestanten delvis avsåg de
uttalanden och det intresse, som visats saken i Sverige. För denne
betraktare ter sig detta troligen som allenast en frukt av
finlandssvensk påverkan. Den som tror det, tager emellertid högeligen miste.
Han kommer utan varje tvivel att allt framgent få se, att man i
Sverige självmant reagerar mot en trångsint, orättvis lagstiftning till
Finlands svenska medborgares nackdel. Ingen må i Finland invagga
sig i den föreställningen, att det allmänna svenska intresset känner
sig »på utländsk mark», då det gäller den svenska kulturen i Finland.
Tvärtom, just en fråga som universitetsfrågan och vissa finska
ståndpunkter däri ha aktualiserat och fördjupat samhörighetskänslan i
vidare kretsar än förr, och liknande frågor skola göra det spontant
och ofrånkomligt — alla förmaningar, misstänkliggöranden och
påminnelser till trots.
Redan under åren närmast före världskrigets
utbrott cirkulerade på flera håll i Europa
en mängd besynnerliga rykten om förhållandena inom det ryska hovets
innersta och ledande kretsar. Man berättade, att underliga figurer
Minnen från det sista
ryska tsarhovet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
