Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några drag ur Finlands politiska liv under de senaste åren. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 RAFAEL ERICH
frågan om förtroendet upptages — en fråga, som nog därförutan
kan på annat salt väckas — icke undgå att framkalla oanade
överraskningar och försvåra den parlamentariska mekanismen.
Att betrakta störtandet av ministärer såsom en trevlig
partipolitisk idrott, att paradera med flacka vulgär-parlamentariska
teorier och oklara begrepp, att ofta låta alldeles andra faktorer än
sakkunskap och kompetens intaga högsätet, allt detta är väl sådant,
som särskilt tillhör en ung demokrati, om än mången politisk
svaghet blott alltför lätt kan bli ett organiskt fel. Så mycket synes
kunna med tillfredsställelse konstateras, att benägenheten att
betrakta ministerkriser som ett slags självändamål avtagit, och om
än begäret att regera på många håll kan vara ganska livligt,
har man väl i någon mån hunnit komma till insikt om den
sanning, som redan Goethe uttalat i orden: »Republiken hab’ich
gesehen, und das ist die beste, die dem regierenden Teil Lasten,
nicht Vorteil gewährt». Trots alla tendenser att driva
parlamentarismens satser till ytterlighet ha väl även de mycket
långvariga och elakartade ministerkriserna våren 1921 och hösten
1922 utövat vissa hälsosamma verkningar och varit ägnade att
avskräcka partierna från att alltför mycket misskreditera den så
varmt omhuldade parlamentarismen. — Interpellationsinstitutet
har icke i Finland visat sig vara det fruktansvärda vapen par
Préférence, med vilket ministrar och ministärer avdagatagas —
ehuru det väl kan utbildas därtill, om det på ovan antytt sätt
hänsynslöst utnyttjas. I stället ha framför allt budgetfrågorna visat
sig vara livsfarliga, dock sålunda att orsaken till en
anslagsvägran understundom — det mest typiska fallet inträffade i mars
1921 — varit icke anslagets obehövlighet, utan, såsom efteråt
bekräftats, begäret att komma regeringen till livs.
En den mest kuriösa, av en föga korrekt parlamentarism
kännetecknade ministerkris inträffade våren 1922. Utrikesministern
hade i Warschau undertecknat såväl ett politiskt fördrag som
en hel del andra akter av mycket vittutseende betydelse.
Endast centerpartierna befunnos villiga att utan att blinka godtaga
alltsammans. Grundlagen föreskriver, i noggrann
överensstämmelse med den celebra franska förebilden, individuell
ansvarighet för vederbörande ministrars egna ämbetsåtgärder och
solidarisk eller kollektiv ansvarighet för regeringens allmänna
politik — en föreskrift, vars tolkning och tillämpning är ägnad att
vålla rätt mycket huvudbry. Det var emellertid naturligt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
