Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Finska Tornedalsbekymmer. Av Björn Collinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 BJÖRN COLLINDER
Finnarna i Sverige ha utan knot fogat sig i de
försvenskningsåtgärder som ha vidtagits mot dem. Och så länge det förhåller sig
så, ha vi ingen anledning att utifrån tvinga på dem rättigheter som
de ej själva åstunda.
Detta besked från ansvarigt håll kom givetvis alltför olägligt
för att få stå oemotsagt. Av de gensagor det väckte må här
anföras tvenne, som var på sitt sätt belysa Tornedalsirredentismens
kynne.
I den starkt konservativa Iltalehti offentliggjorde aktivisten
Rantakari en av fnysande harm genomandad artikel.
Nationellt förtryck — heter det i denna artikel — är förtryck och
orättfärdighet, även om de förtryckte ej göra uppror, även om de ej
ens protestera genom demonstrationståg, som det förövrigt vore
vanskligare att iscensätta i Nordsverige, där gårdarna och byarna ligga på
mils håll från varandra, än i Helsingfors, alldeles bortsett ifrån att
de svenska myndigheterna skulle förpassa i häkte varje finne som
sjönge ut med sin mening i denna nationella fråga, eller, om läget
tillspetsade sig, helt enkelt skulle skingra en slik demonstrationsflock
med skarpa skott — — —.
I sin iver aktar skribenten ej för rov att gripa ett stycke
tillbaka i tiden, till framfarten mot de skogsskövlande
Värmlandsfinnarna under 1600-talet:
Svenskarnas beteende har tidtals varit sådant, att
nationalitetsförföljelsernas hävder ej erbjuda något närmare motstycke än
förföljelserna mot armenierna i det turkiska Asien. — Och ändå, utropar
skribenten, har Hels. Sanomat panna att påstå, att det ej är skäl för
oss att göra något nummer av saken.
Det andra vittnesbördet stod att läsa den 3 sept. 1921 i
agrartidningen Ilkka, huvudorganet för det parti som nu sitter i
högsätet i Finlands regering. Det är tillräckligt att anföra några
rader:
De biskopliga finnförtryckarna i Sverige göra gällande att finnarna
äro tillfreds. Känner ej herr biskopen naturens lag: så länge en klass
eller stam endast äger trälens daglönarkultur, är den tillfreds, blott
den får fylla sin buk och får ett småleende från sin herre. Men låt
deras kulturinstinkter vakna! Då skola de ta upp kampen för sina
människorättigheter! Och då låta de sig ej nöja med någonting annat
än — friheten. Och så kommer det att gå i Norrbotten också. Sanna
mina ord!
• När dessa statsmannaord fälldes hade man redan hunnit fram
till Ålandsfrågans avveckling. Vid den tidpunkten börjar
Torne-dalskampanjen i stort sett att avstanna, och de uttalanden om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
