- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Trettonde årgången. 1923 /
291

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 6. 6. 1923 - »Sanningen är på frammarsch...»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR 291

liga telegrammet, lät intervjua Sims, tydligen i tanke att erhålla en
dementi. Denna uteblev emellertid och ersattes av en utförligare
framställning av amiralens synpunkter. Det under sådana
omständigheter framkomna uttalandet har naturligtvis ett särskilt stort
dokumentariskt värde, och då det berör viktiga frågor, vilka under krigets
lopp och sedermera städse uppmärksammats på denna plats, må
detta j hög grad betydelsefulla vittnesbörd i sina huvudsakliga delar
här återges.

Med undantag av fallet Llandovery Castle känner jag intet fall, där en
tysk u-båtsofficer beskjutit ett lasarettfartygs båtar. Chefen och två av
officerarna på den ifrågavarande u-båten ställdes efter kriget inför domstol i
Tyskland och dömdes. U-båtsbefälhavarna uppträdde i allmänhet med humanitet
och försedde i en del fall ur egna förråd de torpederade besättningarnas båtar
med livsmedel och vatten, bogserade dem mot land och gav trådlös
underrättelse om deras läge.

Den olycka, som drabbade Lusitania, var ett hårt slag för tyskarna. Jag
anser sannolikt att utgången var fullkomligt oväntad, och detta på följande
grunder: om någon sjöofficer eller skeppskonstruktör tillfrågats om vad som
skulle hända detta fartyg därest det torpederats hade, därom är jag förvissad,
flertalet sagt, att Lusitania skulle ha flutit flera timmar och att, då
torpederingen skedde nära kusten, fartyget kunde ha satts på land. Jag har aldrig
för min del trott att tyskarna föreställde sig att fartygets sänkning skulle kosta
människoliv.

Jag talar nu som en sjöman till sjömän. Skulle krigsläget ha varit det
motsatta och hade vi varit i Tysklands ställe, och om vi trott att nederlag i
kriget skulle betytt Tysklands herravälde över oss — märk väl den saken —,
då skulle också vi sänkt fartyg utan varning. (Manchester Guardian 4 maj
och utförligare i Nation 25 april.)

Det särskilt upplysande härvidlag är dels det vidhållande av
kritiserade uttalanden, som föreligger, dels det dubbla vittnesbördet om
fakta och om moralnormer, som amiral Sims här avger. Men därtill
kommer också, att det hela utgör ett nytt exempel på den sagolika
otillförlitligheten av även de till synes mest och bäst bestyrkta fakta.

Ämnet är välbekant för Svensk Tidskrifts läsare, och världskriget
var ju ett jättelaboratorium för masspsykologiska undersökningar. Till
samlingen av fall kunna vi till sist ej underlåta att ytterligare foga
några ur sir Basil Thomsons värdefulla bok Queer People. Där
belyses bl. a. det klassiska ryktet om de ryska hjälptrupperna i
England under kriget, varom sir Basil säger:

Jag påminner mig ha hört Mr. Asquith säga, att ur juridisk synpunkt och
enligt reglerna för bevisning inför rätta har aldrig något faktum varit så absolut
fulltygat som de ryska truppernas befintlighet i England. Deras landstigning
i Leith, Aberdeen och Glasgow ha beskrivits av ögonvittnen, vilka också ha sett
dem stampa snön från stövlarna och hört dem med hesa röster begära vodka
i Carlisle och Berwick-on-Tweed. Ett vittne hade i Durham sett en rysk soldat
sätta en automat i olag genom att stoppa in ett rubelmynt, och fyra soldater
hade inkvarterats hos en dam i Crewe, som beskrev hur svårt det var att laga
sådan mat, som passade för rysk smak. Jag har sedermera ofta undrat om
icke allt detta hade sitt ursprung i någon anonym patriots önskan att höja
sina landsmäns förtröstan vid en tidpunkt, då missmod skulle ha varit
ödesdigert, eller om gåtans lösning är, att den egendomliga utstyrsel och gaeliska
dialekt, som utmärkte höglandsregementet Lovat Scouts, var rysslegendens
upphov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free