Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska socialförsäkringen. Av Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA SOCIALFÖRSÄKRINGEN 307
Men jag har velat erinra om dessa historiska fäkta, också
emedan de peka på vissa grundläggande faktorer i vårt problem,
som delvis kunna tyckas vara av mycket enkel natur, men som
ändock ofta glömmas bort eller skymmas bort i den mycket
förklarliga reaktionen mot de hårda villkor, under vilka
människorna i själva verket leva och som man ej kan komma bort
ifrån endast genom att ej vilja se sakerna, som de äro, emedan
de äro svåra och obehagliga.
Dessa villkor innebära dels, att en understödsverksamhet måste
ske i sådana former, att tillräckliga garantier finnas mot att
verksamheten sprider pauperism och brist på känsla för
självförsörjningens plikt, dels att redan knappheten på medel som
finnas tillgängliga för medborgarnas uppehälle också i de moderna
samhällena tvingar till en sträng begränsning av understöden.
Den gamla fattigvården var ofta, icke minst på grund av den
kärva individualism och brist på känsla för andra människors
sätt att se på sin tillvaro som präglade den, men också på grund
av bristande kunskap om vad som kunde göras, onödigt sträng
och hård och orsakade onödiga lidanden, varför själva dess
namn blivit förhatligt i vida kretsar och försvårat arbetet inom
dess ram. Häri ha vi lyckligtvis, som redan antytts, nu
kommit till helt andra resultat. Vi ha ju särskilt under senare tid
varit ivrigt sysselsatta med att bota brister i det gamla
fattigvårdsväsendet och komma ifrån onödigt förödmjukande eller rent av
omänskliga företeelser på detta område, beroende oftast på
bristande duglighet hos fattigvårdens handhavare och understundom
på bristande medkänsla med medmänniskor.
Men hur man än må söka nya former för den offentliga
understödsverksamheten, kommer man ej ifrån, att de garantier, som
erfarenheten visat nödvändiga, måste för den enskilde ofta té sig
hårda och förödmjukande, varjämte själva begränsningen av
understödet till de mest behövande alltid måste sätta
»fattigvårdsmärket» på dem som anlita det, på den grund att en
dylik belägenhet ofta beror på egenskaper, som med rätta
föga respekteras. För de många aktningsvärda och
strävsamma människor, som utan sitt förvållande få detta märke på
sig, måste då allt detta — missaktningen, beroendet,
undersökningarna, garantierna, som icke kunna undvikas i en aldrig
så väl skött fattigvård — bli en hårdhet, som man naturligt
reagerar mot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
