Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Striden mellan Geijer och Fryxell om aristokratfördömandet i Sveriges historia. Av B. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 B. BOETHIUS
som syntes honom särskilt kallad att taga ledningen 1 staten.
Han utbildade sålunda en liberalism av gammaldags borgerlig
typ, vilken, såsom han själv träffande klarlagt, syftade till själv-
styrelse mer än till demokrati, till frihet mer än till politisk
jämlikhet. Ännu på 1860-talet utvecklade han i sina Bidrag
under direkt polemik mot den Geijerska personlighetsprincipens
anspråk på ensamberättigande den äldre liberalismens från fysio-
kratismen ärvda läror om egendomen, >aktierna i statsbolaget>,
såsom en grund — om än ej den enda grunden — för politiska
rättigheter. Med sådana medel trodde han sig åt statslivet kunna
bevara ett aristokratiskt element, dugligt att vara frihetens för-
svarare mot regeringsövergrepp och uppbära en verklig själv-
styrelse.
Fryxell har vid sitt angrepp på aristokratfördömandet och
allt sedan med särskild möda klarlagt, att han ansåg varje
lösning av det aristokratiska problemet på bördens grundval ej
endast föråldrad utan egentligen för alla tider oförenlig med
statslivets sanna principer. Då han med denna rationalistiska
utgångspunkt utbildade sina teorier om den högre medelklassens
nödvändighet såsom ett aristokratiskt element i samhället, åter-
verkade detta på hans historiska uppfattning på så sätt, att han
fann den gamla bördsaristokratien hava fyllt i mycket samma
uppgifter som dem, han tillade medelklassen, genom att utbilda
och mot tronen hävda ett självstyrelseprogram. Detta program
var en förelöpare till den av honom avfattade författningspolitiska
åskådningen, det var, om än ofullständigt och ensidigt, dock
väsentligen sannt och riktigt. Att detta ej erkändes, liksom att
man i många fall ej gjorde rättvisa åt adelns politiska insatser,
syntes honom upprörande. Han företog sig alltså att punktvis
uppvisa begångna orättvisor, ensidigheter och felaktigheter, där-
vid undflyende konstruktionens äventyrligheter för att diskutera
blotta fakta, endast ett enkelt konstaterbart rätt eller orätt.
I sitt sista häfte om aristokratfördömandet har Fryxell infört
en lista på 146 särskilda, under stridens fortgång behandlade.
tvistepunkter. På gamla dagar fastslog han med tillfredsstäl-
lelse, att han i senare utgivna vetenskapliga arbeten redan fått
rätt i åttio. Utan tvivel skulle han också av vår granskning
fordra framför allt ett direkt svar på frågan, om han eller hans
antagonister haft rätt i var och en av de 146 punkterna. Vi
måste emellertid här inskränka oss till att, under betonande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
