Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En germansk gestalt. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GERMANSK GESTALT
AV JUR. D:II CURT ROHTLIEB
När man bedömer historiska personer, tar man vanligen sikte
på deras insats i samlida händelser eller eftervärldens liv.
Men stundom finner man, huru en gestalt både på den närmaste
omgivningen och avlägsnare betraktare utövar en verkan, som
ingalunda kan förklaras ur det yttre händelseförloppet.
Bland världskrigets offer befann sig en ung officer, vilkens
sällsynt rika personlighet först genom utdrag av dagböcker och
brev samt dikter förra året blev bekant för en större allmänhet.
För sin omgivning, hemma och i fält, hade Otto Braun många
år varit föremål för beundran och de ljusaste förhoppningar,
när han 20-årig stupade. Den senare utgivna volymen bär som
titel blott hans namn, men som undertitel AUS nachgelassenen
Schriften eines Friihvollendeten (Leipzig 1922, Inselverlag).
Undertiteln säger mera än vad som ligger i det allt för tidiga
dödsåret. Utdragen spegla en person, som, knappt hunnen in i
ynglingaåldern, redan visade en viljans, tankens och omdömets
sällsporda mognad och som i världskrigets fruktansvärda skola
nådde högre än de flesta skönandar.
Dock, den beteckningen passar blott till hälften in. Det hem,
där Otto Braun 1897 föddes, var en mötesplats för olikartade
intressen, där modärn litteratur och aktuella frågor livligt
debatterades. Hans tidigaste intryck och impulser voro tydligen
litterära. Men intressena i hans hem voro minst lika mycket
politiska och sociala. Föräldrarna deltogo i de
socialdemokratiska strävandena. På mödernet härstammade han från en
militärsläkt, vilkens traditioner både av modern och honom själv
kändes som en förpliktelse.
Tidigast väcktes hans vetgirighet av den antika litteraturen;
det historiska sinnet tycks hava varit medfött, en hälsosam
motvikt mot det tyska gemytets spekulativa läggning.
Ehuru hans studieiver främst riktats mot den grekiska
filosofiens historia, entusiasmerades han än varmare för Aischylos,
som skattade högre, att han kämpat mot perserna än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
