Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Två världshistorier. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 LITTERATUR
Med dessa kätterska ord skall intet ondt sägas om Wells’ försök
att ge en översikt av urmänniskans historia. Att bedöma hans
notiser tillhör andra forskare än historikern; för denne äro de lika
intressanta och värdefulla som varje utplockad exempelsamling ur en
helt främmande vetenskap, och fullt medveten om sin begränsning
aktar han sig även här för en obefogad kritik. Möjligen kan han
känna sig något förbluffad inför sådana praktfulla planschbilagor som
»En mesozoisk scen» med två jagande ceratosaurer eller
»Neander-talmäriniskor», som från sitt säkra gömställe söka med stenar slå in
pannbenet på en betande elefant, men han säger sig naturligtvis, att
dylikt hörer till nödvändiga rekvisita i filmens tidevarv, då den
grafiska bilden besparar oss besväret att tänka och läsa själva.
På ett historien närliggande fält kommer Wells först, när han söker
uppdraga de mänskliga språkens stamträd, ty där får han hjälp just
av den forskning inifrån det nu kända livet, varom förut talats. Men
även här är marken alltför hypotetisk, för att detta skulle gälla mera
än som ett skaldiskt förklaringsförsök, och vi få i fortsättningen
avvakta, huru han närmare utvecklar sin uppfattning om
mänsklighetens gång genom tiderna.
Såväl mot vad nu berörts av Wells’ arbete som mot de båda första
delarna av Steffens stora verk ställer sig sålunda en historiker på
goda grunder ganska reserverad. Hur naturlig en sådan reserverad
hållning än är, kunde den likväl i fråga om det Steffenska verket
missförstås därhän, att från fackhistorisk synpunkt intet skulle vara
att invända mot dess vy av världsutvecklingen. Efterföljande rader
åsyfta intet mera än ett personligt förbehåll mot sådan uppfattning,
detta förbehåll givet under fullt erkännande åt den otroliga arbetskraft
och vidsträckta beläsenhet, som ligga bakom Steffens verk.
Prof. Steffens strävan är att få fram en det mänskliga samhällets
historiska typologi. Han konstruerar sålunda ett utvecklingsschema,
vilket sammanträngt ser ut ungefär sålunda:
T TT . , __| hordsamhälle
i. urim j kiansamhälle
II. Historisk tid — statssamhälle
1. Forntid med storkungadöme
2. Medeltid med adelsvälde
3. Nyare tid med statssuprematins renässans
4. Nutid med kapitalism och demokratism.
Mot denna periodindelning för de särskilda staterna skall
historikern rent teoretiskt säkerligen icke anmärka mera än det redan sagda,
att urtiden med dess tiotusental eller hundratusental av år icke
egentligen angår honom. Vad återigen beträffar indelningen för staternas
historiska tid, accepterar han denna, liksom han accepterar varje
föreslagen periodindelning, nämligen som en arbetshjälp, vars värde måste
prövas efter inre grunder, efter dess motsvarighet till det verkliga
livet och sålunda dess förmåga att bringa ljus och sammanhang i
dettas dunkla och förvirrade förlopp. Med ett så betingat tillmötes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
