Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Två världshistorier. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 LITTERATUR
krater väntade sig att i Ryssland få se en ny upplaga av den franska
revolutionen för att sedan häpna, då resultaten blevo så
grundväsent-ligt andra.
Det skall härmed visst icke förnekas, att det föreligger en viss
likhet mellan de stora dragen av de växlingar, som förekomma i
staternas liv. För att fastslå detta kända faktum behövas emellertid inga
400 sidor med uppräkningar av data och fakta, som kunna hämtas
ur varje något så när utförlig uppslagsbok. Det historiskt intressanta
är dock här som allestädes orsakssammanhanget, prövningen, i vilken
mån likartade orsaker haft likartade verkningar, eller huru
verkningarna omvandlats på grund av särskilda temporära, lokala och
nationella betingelser. För en större allmänhet må detta undersökningssätt
förefalla närsynt och småknåpigt vid sidan av författarens djärva vyer
över världsåldrarna, men däri få vi historiker finna oss. Vår uppgift
är ju att så nära som möjligt skildra det verkliga förloppet, och vi
ha ingen rättighet att i konstruktivt syfte göra våld på detta.
Sådana detaljer, som när förf. under Sveriges medeltid låter
räkenskapslänen avlösas av län på tjänst, medan det i själva verket var
riksåterställaren Gustav Vasa, som först bragte länen på räkenskap till
verkligt bruk i stället för tjänstelänen, eller när han betecknar
motsatsen mellan Frankrike och Tyskland som den centrala faktorn för
hela Europas nyare tid och nutid, kunna vi omöjligen acceptera. För
förfis stora linjer spela nu sådana enskildheter ingen roll, men för
oss betyder det ena ett upp- och nedvändande av en ytterst märklig
utveckling, det andra en snäv ensidighet, som väsentligen undertrycker
en rad minst lika betydelsefulla omständigheter. Därför må vi väl
betyga den sociologiske forskaren vårt tack för hans historiska intresse,
men vi nödgas tillika fastslå, att mellan hans och vår åskådning av
världsförloppet gapar ett svalg, som icke kan överbyggas, vare sig
vi sedan räkna Ranke och Harald Hjärne, eller Karl Lamprecht eller
kanske t. o. m. Karl Marx som mästare för vår historiska uppfattning.
På en av bokens sista sidor bekänner Steffen sin historiska
grundsyn, vilken för övrigt oupphörligen skymtar i hela arbetet, »att
världsåldrarna äro absoluta mänsklighetshistoriska realiteter». Med
denna mycket bundna uppfattning av världsförloppet har han
självfallet intet svar att ge på sin slutfråga: skola Nutid-Europas folk »förmå
att starkt och sunt bygga vidare på den nya grunden»? Det är helt
andra och vida mer ljust optimistiska toner, som klinga genom den
engelske diktarens avslutningskapitel om nästa skede i historien.
Egentligen är det först, när läsaren hunnit till detta kapitel, som
fullt ljus faller över den bärande tankegången i Wells’ världshistoria.
Den som med någon kännedom om fakta genomläser denna historias
åt det i någon mån kända förloppet ägnade sidor, har egentligen
intrycket att röra sig i bekanta men kuriöst ommöblerade salar: mycket
som man väntar sig möta, finnes skjutet undan i bakgrunden eller
alldeles utmönstrat — medan annat, som man vanligen föga beaktat,
är framdraget och ställt i starkaste belysning. Om en sådan omvär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
