- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Trettonde årgången. 1923 /
447

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Teknik och försvarsorganisation. Av J. Åkerman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEKNIK OCH FÖRSVARSORGANISATION 447

komma att »uppställa en egen åsikt», som kapten Reuterswärd
nästan hånfullt anmärker, så ser jag däri endast en styrka,
förutsatt att vi äro nog övade att genomföra den i praktiken. Vi få
ej låta så blända oss av de modärna krigsmaskinernas
framgångar under speciella förutsättningar, för vilka de just
konstruerats, att vi glömma våra gamla bundsförvanter: vår vinter, våra
skogar, våra klippor, vår skärgård o. s. v. I den mån de nya
hjälpmedlen lämpa sig eller kunna lämpas efter våra säregna
förhållanden, böra vi hälsa dem välkomna, såvida de icke otillbörligt
hämma vår rörelsefrihet. Ty även i denna ha vi ett medel att
utjämna en eventuell överlägsenhet, vilket icke får släppas. Denna
avvägning mellan rörelsehämmande materielanhopning och krav
på rörelsefrihet är ett av den modärna krigsorganisationens allra
svåraste problem. Icke minst gäller detta vid infanteriet, vars
många nya maskinella problem kapten Reuterswärd betecknande
nog knappast ägnat en rad. Den omständigheten, att våra
sannolika krigsskådeplatser just ej utmärka sig för rikedom på vägar
eller för goda vägar, minskar ej heller betänksamheten mot
materielanhopning och automobilisering. En automobil på en nordisk
väg betyder som bekant icke alltid en snabb transportmöjlighet.

Se vi då litet närmare på de nya vapen, som fått äran räknas
till den nya »maskinarmén», så äro de främst tank-, gas- och
luftvapnen.

Beträffande tankvapnet kan det vara nog att instämma med
överstelöjtnant Heinrichs, att vad kapten Reuterswärd säger om
tankvapnets genombrott på västfronten för oss har
»huvudsakligen akademiskt värde». De bli nog ej många utom
tankfabrikanterna, som på allvar skulle vilja bygga vårt försvar på en
massinsats av tanks, vilket å andra sidan ej hindrar, att vi med
fördel både kunna och böra använda dem i viss utsträckning.

Vad så gasvapnet angår, är det ju främst en projektilfråga och
berör endast härordningen, i den mån därmed avses en ökning
av artilleriet. Att detta truppslag, även om man bortser från
ställningskrigets kanske aldrig återkommande abnorma
förhållanden, vunnit oerhört i betydelse kan icke bestridas, och varje
förstärkning av vårt artilleri skulle därför säkerligen hälsas med
allmän tillfredsställelse, om möjlighet härtill kan utfinnas, utan
att andra lika viktiga krav åsidosättas. Även i detta fall få vi
ej glömma, att å många av våra sannolika krigsskådeplatser
varken terräng eller väderleksförhållanden särskilt gynna för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free