Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Omkring arbetslöshetsfrågan. Av Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 OTTO JÄRTE
den inslagna vägen än man känt fast mark under fötterna. Men
de bakomliggande idéerna hava hämtats från den!
nationalekonomiska teorien och detta har ofta, särskilt i arbetarklassens
ögon, förvärvat denna politik en hård och anti-social prägel,
som det naturligtvis var särdeles frestande att utnyttja i
demagogiskt syfte. Och dessa tillfällen hava förvisso blivit
begagnade. Statens Arbetslöshetskommission har framställts som en
institution, den där egentligen icke sysslade med arbetslöshetens,
utan fastmera med de arbetslösas bekämpande. I analogi med
den uppfattningen, att hela fredskrisen var ett påfund av
finanskapitalet, hava kommissionens ledande män framställts som
redskap åt Svenska Arbetsgivareföreningen, jå, rent av som
dennas överman i konsten att förtrycka arbetarklassen.
Problemställningen är lika enkel som välbekant: den som icke är med
mig, han är emot mig, eller med andra ord: det kan icke
tänkas någon åsikt eller ståndpunkt, som ligger utanför eller över
fronten mellan de organiserade arbetsgivarnas och arbetarnas
härläger. Inom en annan del av nutidens offentliga
arbetsmarknadspolitik inrymmes dock åt det allmännas organ en sådan
undantagsställning gentemot nyssnämnda parter, nämligen då
det gäller medlings- och förlikningsförfarandet vid
arbetskon-flikter. Skulle då icke en statens myndighet kunna tillerkännas
samma rätt ifråga om arbetslöshetspolitiken? Skulle det icke
här finnas förpliktelser mot det gemensamma folkhushållet, som
det för ämbetsmän vore ett oförsvarligt tjänstefel att icke
iakttaga? Jo, alldeles visst, en sådan skyldighet finnes för både
statens och kommunernas tjänare, och det har dess bättre i
Sverige icke saknats industristäder, vilka, fastän styrda av en
socialdemokratisk stadsfullmäktigemajoritet, likväl fört en mera
konsekvent och kraftig arbetslöshetspolitik än
arbetslöshetskom-missionen själv. Ty denna senares politik har ingalunda varit
ofelbar. Ofullkomlig som allt mänskligt, har den därjämte ofta
nog gjort sig skyldig till missgrepp och underlåtelser, som
merendels haft sin grund i känslostämningar, men vilkas
verkningar gått ut över samhällsekonomien, och som också utgjort lika
många försyndelser mot teoriens anvisningar.
Som regel har man i Sverige dock, som sagt, sökt bringa
arbetslöshetspolitiken i största möjliga överensstämmelse med
erfarenheterna i teori och praxis om arbetslösheten. De
nyttiga läxor, som den stora världskrisen i detta hänseende skänkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
