Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Omkring arbetslöshetsfrågan. Av Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMKRING ARBETSLÖSHETSFRÅGAN 459
bära, att staten skall uppträda som direkt skiljedomare och
dymedelst lösa alla konflikter, men ett normativt omdöme kan
statsmyndigheten icke undgå att framlägga om varje konflikt,
som berör offentligt understödda arbetslösa. Vill staten vara
neutral på allvar och vill den se den socialekonomiska
verkligheten i ögonen, medför därför ett ingripande till de
arbetslösas hjälp mycket omfattande konsekvenser beträffande statens
ställning till stridigheterna på arbetsmarknaden. Mot sin vilja
kan staten då komma att drivas in på rent australiska vägar
i sin socialpolitik. De spår, som våra motfotingar på andra
sidan jordklotet därvid trampat upp — visserligen med allt mer
tveksamma och dröjande fjät — locka sannerligen icke till
efterföljd. Statens ingripande medför alltid vissa sekundära
konsekvenser, vilkas skadlighet i det långa loppet understundom kan vara
större än den primära interventionens nytta. Vad
arbetslöshetspolitiken och arbetskonflikterna beträffar, hava de europeiska
stater, som infört arbetslöshetsförsäkring, sökt slingra sig ifrån
dessa obehagliga kollisioner genom lättvindiga och långt ifrån
opartiska bestämmelser. Sverige har även härutinnan i sin
arbetslöshetspolitik under krisåren utgjort ett undantag, i det
man också här sökte gå till botten med problemet och fmna
en lösning, som säkerställde samhällets rätt emot särintressena.
Den härvid förda politiken har så ofta diskuterats i dessa spalter
och genom det politiska oväsen, den åstadkom i våras, blivit
så pass bekant, att en närmare skildring torde vara onödig.
In summa: Liksom läkaren gentemot pinade patienter
understundom måste förhärda sitt hjärta, så föreligger ibland samma
plikt för socialpolitikern. Denna senare skyldighet bestrides
ofta just av dem, som vörda naturvetenskaperna och deras
betydelse för den praktiska medicinen, men som förneka ett
sådant samband mellan nationalekonomi och socialpolitik. För
flertalet lagstiftare har emellertid detta problem icke ens existerat.
Småningom borde det väl klarna, att motståndet mot
humbugsmedicin och homöopati är av principiellt samma art som
farhågorna för att en alltför stor dosis av kvacksalveri och
känslo-tänkande ingår i de moderna metoderna att kurera
samhällskroppens sociala krämpor. Häremot finnes blott ett botemedel:
socialpolitikens teoretiska självbesinning. En riktig teori är
nämligen i högsta grad praktisk. Det visar hela Västerlandets
kulturutveckling under de sista hundra åren.
31. Svensk Tidskrift 1923. ––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
