Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Japan och två svenska Japanfarare. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 LITTERATUR
Till denna skildring av den linneanska bildningen äro fogade
personliga drag, en upplysande teckning av Thunbergs egen strängt
naturvetenskapliga intresseriktning — den unge linneanske
vetenskapsmannen står brett och livfullt tecknat mot den karolinska tidens
vittfarande krigare och student. Kring resenären på »Förgyllda
månen», kring skeppssergeanten vid Adrian van der Burgs Japanfärd
1651 breder den yttersta östern ut sig, dråpligt och på sitt vis
storvulet iakttagen. I bilden, som Hjärne tecknar kring Thunberg, göres
levande mycket av 1700 talets varma ostindiefararton med fantasiens
lek kring de asiatiska konstslöjdsalstren och 1700-talets skäligen
snusförnuftiga omdömen om det exotiska, med den ganska okonstlade
»filosofi, som hyllades av det adertonde århundradets nyvaknande
frisinne» — allt avfärgat efter det Thunbergska lynnets klart tecknade
egenart.
Hjärnes minnesteckningar av de två Japanfararna från åren 1651
och 1775—1777 — tyvärr båda ofullbordade — äro märkliga även
för inströdda överblickar på skilda punkter. Den utförda, breda
skildringen skulle genom dem ha fått den vidd och det djup, som
var kännetecknande för Hjärnes större saker. Här må blott ges några
antydningar om vad det fullbordade skänker. Främst minnes man
måhända de mästerligt skrivna sidor, som i stora drag teckna
inflytandet från Kina på 1700-talets europeiska kultur. Men även andra
mindre djupt ingripande sammanhang få sin rika och lärda skildring.
Åt Willmans färd på holländsk köl ge äldre svenska färder i
österled en märklig bakgrund. Det är färder till Ryssland, färder åt
Persien, Indien och »det halft fabelaktiga Kataj, dessa den
uppblomstrande världshandelns underfulla rikedomsparadis», dit landvägen
stängdes av rysk misstro. Av det nederländska koloniväldet, dess
uppblomstring på 1600-talet och dess förfall på 1700-talet, ge de båda
biografierna en utmärkt framställning. I den Thunbergska
biografien ges därtill en utomordentligt intressant teckning av den
jesuitiska missionens öden i yttersta östern och jesuiternas grundläggande
vetenskapliga insatser för den sinologiska forskningen. Här föres man
in i ett sammanhang, som även leder över till de franska
munkordnarnas, särskilt Benediktinernas, insatser. Hjärne ger en
karaktäristik av den »grundlighetens tradition, som sänkt sina rötter så djupt
i Frankrikes mer esoteriska kultur, och som aldrig kunnat helt och
hållet undanskymmas av den populära vitterhetens bländande eller
frestande skimmer». Det är, på några rader, en i sanning
välbehövlig protest mot en gängse uppfattning av fransk vetenskap, en
hänvisning till den forskningens och grundlighetens eleganta klarhet,
som rymmes därinom, fastän vida skild från det lätt retoriska
framställningssätt, vilket vanligen ensamt framhäves som förebild och
hedras med det vanliga omdömet, fransk elegant stil.
Med intresse söker man i det, som fullbordats av de betydande
biografierna, även vad dessa svenska resenärer sett och förstått av Japans
samhällsskick och historia. Läsarens iver därvidlag stegras av de
skildringar af Japans ställning, författning och allbekanta avskildhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
