Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Wilson på Pariskonferensen. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILSON PÅ PARISKONFERENSEN 547
liga formuleringsproceduren», och att därför de tyska
förhandlingsombuden komme att anmodas möta de allierade i
Versailles den 25 april. Två dagar senare kunde överste House i
en förtrolig biljett rapportera till sin »Dear Governor», att
Clemen-ceau definitivt avblåst den franska presskampanjen:
Han ringde på sin sekreterare och sade åt honom att ge direktiv till Echo
de Paris, Le Petit Journal, Le Petit Parisien, Le Figaro, Le Temps, La Liberté
och flera andra, som jag nu inte kommer ihåg, att skriva, att förhållandet
mellan Frankrike och Förenta staterna är det allra bästa och att det ej fanns
några meningsskiljaktigheter mellan Er och honom i någon av de stora
frågorna inför konferensen.
Denna »enighet» hade ej vunnits utan stora uppoffringar på
ömse sidor. Poincaré hotade avgå och har offentligen beklagat,
att Ciemenceau i denna kris till sist släppte efter på de av Foch
företrädda extrema »trygghetskraven». Å andra sidan kan
Tar-dieu, Clemenceaus förtrognaste medarbetare, i sin bok inregistrera
många eftergifter av Wilson i mycket viktiga punkter.
Frankrike fick sålunda exempelvis äganderätt till Saargruvorna, och
hela området ställdes för 15 år under en av Tyskland helt
oberoende förvaltning, medan Wilson tidigare blott velat medge en
skiljedomstol vid tvister mellan fransk gruvförvaltning och tysk
civiladministration. Frankrike erhöll nu även engelskt och
amerikanskt löfte om försvarsallians och därutöver
ockupationsrätt för 15 år i fråga om Rhenlandet. Amerika frångick sitt
krav på skadeståndssummans fixering, och trots amerikansk
expertopposition inbegreps i skadeståndet på ytterst tvivelaktig
rättsgrund pensioner åt krigsdeltagare. Vid dessa eftergifter
spelade överste House en framträdande roll. Wilson själv tyckes
ej ha fullt klart insett deras räckvidd och han tröstade sitt
samvete med att »beslut äro av övergående natur, men
institutioner permanenta», och att den nya institutionen Nationernas
förbund skulle kunna längre fram rätta till de värsta skevheterna.
Det franska militärpartiet gjorde emellertid några veckor senare
ett sista försök att på en omväg nå fram till Rhengränsen.
Befälhavaren i Mainz, general Mangin, intrigerade friskt med den
sedermera så beryktade d:r Dorten om utropande av en
oberoende Rhenlandsrepublik. Den 22 maj sände han en fransk
stabsofficer till den amerikanske befälhavaren i Koblenz,
general Liggett, för att sondera denne om Amerikas ställning till en
sådan republik. Liggett avböjde strävt att ha något med saken
37. Svensk Tidskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
