Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Talare och talekonst. Av Hugo Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l* HUGO HAMILTON
av stor vikt. Om man också ej därmed vinner en votering, så
har man likväl utsått ett korn, som ofta i framtiden kan visa
sig grokraftigt och bliva fruktbärande nog.
Vad kan nu anledningen vara till förhandlingarnas ändrade
karaktär? Jag har redan, i början av denna uppsats, angivit en
orsak. Människorna voro i äldre tider ursprungligare. Jå, jag
menar ej människorna i allmänhet. Om dem yttrar jag mig icke»
Men de människor, som vunno inträde i riksdagen. Redan genom
den offentliga kandidaturens införande togs första steget till
riks-dagsmannatypens schablonisering. Gladstone lär en gång ha
yttrat att, om man ville bevara parlamentsledamöternas
självständighet, borde varje kandidat under valrörelsen ej vara
skyldig att besvara mer än på sin höjd tre frågor. Detta är en hos
oss för länge sedan övervunnen ståndpunkt. Kandidaten skall
svära på ett partiprogram, som ofta består av ett dussin punkter
och mera, och sedan skola på valmötena hans hjärta och njurar
rannsakas i alla möjliga frågor, som en eller annan herre anser
stå i överensstämmelse med partiprogrammet. Jå, till och med
sedan han väl kommit in i riksdagen, står han under samma
minutiösa kontroll. Något mer jämmerligt och tragikomiskt än
den aktion, som nyligen bedrivits mot min vän August Nilsson
i Kabbarp, därför att en samling högt upplysta politici i Malmö
ej gillat hans uttalanden rörande dyrtidstilläggen, kan man väl
ej tänka sig.
Det är den gamla »principalatskvestionen» i all sin krassa
nakenhet. Klart är, att en sådan klavbundenhet ej kan främja
valet av ursprungliga, självständiga och originella människor.
Men bakom den offentliga kandidaturen står för övrigt
partiväsendet, som även det under senare tider oavbrutet vunnit i
styrka. Sant är visserligen, att redan lantmannapartiet, som
framträdde nästan samtidigt med det nya representationsskicket, icke
varit det, som minst krävt rättrogenhet av sina medlemmar.
Detta parti publicerade också emellanåt rätt vidlyftiga program.
Men saken var likväl den tiden mycket enkel. Var man bonde,
så ville man naturligtvis ha bort grundskatterna och
indelningsverket samt spara med statens medel. Och då var man också
med på »programmet». Men redan under tullstriderna visade
sig tydligt, hurusom partiväsendet ledde till minskade anspråk
på riksdagskandidatens kvalitet. Dugande, kunniga och erfarna
män, såsom t. ex. Gustaf Sparre, Hugo Tamm och Gustaf Giljam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
