Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Talare och talekonst. Av Hugo Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 HUGO HAMILTON
Han beskrev var huset i fråga var beläget. »När man går till
vänster och ser till höger», yttrade han bland annat. Mörk i
hågen replikerade Anders Petter: »Jag skall säga herr Key, att när
man går till vänster och ser till höger, då — går det på tok.»
Den, som däremot alltid framförde sina lustiga infall med stor
godmodighet var Nils Pettersson i Runtorp — »kyrkängeln» som
han kallades på grund av sina rosiga kinder. Allmänt kända torde
vara hans roliga uttalanden om allmänna opinionen. »Herrarna
tala om allmänna opinionen», sade han, »vad är det egentligen
för slag? I min ort är det jag.» Kommerskollegiet hade ett litet
anslag till ett juridiskt biträde, som skulle gå kollegiet tillhanda
vid rättegångar och annat. När kommerskollegiifrågan var före
vid 1891 års riksdag, infann sig en dag Nils Pettersson åtföljd
av några andra statsutskottsledamöter i ämbetsverket för att
»inspektera». Där ställdes till deras förfogande kommerserådet
baron Hugo Rehbinder, den omständligaste människa i världen.
Sedan de länge och väl kalfatrat det juridiska ombudet, vars
behövlighet gubbarna ej alls ville medgiva, kommo de in på
frågan om chefskapet för verket. Det var som bekant en gammal
trosartikel för lantmännen, att för ett så obetydligt och i och för
sig obehövligt verk som Kommerskollegiet ej behövdes någon
särskild chef. Rehbinder utvecklade vitt och brett vilken stor
uppgift generaldirektören hade att fylla. Särskilt uppehöll han
sig länge vid den omständigheten, att kommerseråden voro alltför
mycket upptagna av de löpande göromålen för att kunna taga
några initiativ till nya författningar eller andra mått och steg
till näringslivets främjande. Nils Pettersson stod och lyssnade
och nickade god mening, men när Rehbinder äntligen slutat och
trodde sig alldeles hava övertygat honom, lade han huvudet på
sned och sade på sin småländska: »Men sulle inte de juridiska
ombude osså kunna hinne med de däringa?» Den gode Rehbinder,
som var så litet humoristiskt anlagd som möjligt, höll på att
få slag.
Under min första riksdagsmannatid fanns det i Första
Kammaren ännu många, som fått sin parlamentariska uppfostran på
Riddarhuset. Detta satte en särskild, litet gammalmodig prägel
på deras sirliga, men ej sällan mycket skarpa anföranden, i vilka
de gärna infogade ett eller annat latinskt citat, gemenligen
hämtade helt enkelt ur grammatikens exempelsamlingar. I
allmänhet ha de parlamentariska kutymerna på Riddarhuset utövat rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
