Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Talare och talekonst. Av Hugo Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällsynt kunnig man, och som mer än de flesta intresserade sig
för den parlamentariska talekonsten, lät själv oftast sina
anföranden rinna ut i sanden. Den älskvärde Wilhelm Walldén, som på
sitt stilla sätt sade så många roliga saker, yttrade en gång: »Om
Ragnar bleve baroniserad, borde han taga till valspråk: Herr
talman, jag gör intet yrkande.»
Nej, — och detta gäller ej blott talandet utan hela
riksdagsmannaskapet, man skall veta vad man vill och säga ut vad
man vill. I den svenska Riksdagen ha i själva verket
slingerbultar och oklara positioner mycket litet valör. Ja jag menar
icke att ej slingerbultar ofta nog förekomma både från
partiernas och från de enskilda ledamöternas sida och även en tid
kunna bedrivas med en viss framgång. Men när det gäller
omdömet om personerna, blir det dock i längden alltid ärligheten som
tar priset. Därför hava också mångfaldiga gånger i botten
ganska enkla och ej mera anmärkningsvärt begåvade människor i
Riksdagen utövat långt större inflytande än de knipslugaste
intrigörer och vältalare. »Man vet alltid var man har honom» blir
ändå städse högsta betyget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
