Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Nordens nordligaste gränsfrågor. Av Ragnar Numelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 RAGNAR NUMELIN
hotn» någonstädes vid Nordlandets sagoomsusade kust. Och
dessa sägner funno — såsom bl. a. professor Voionmaa i etjt
livfullt arbete om Ishavsfinland (Suomi Jäämerellä, Helsingfors
1918) nyligen visat — sin finska motsvarighet i det fornfinska
Sariola och det hemlighetsfulla Ruija (det finska namnet på
Finmarken) vid Turjaforsens svindlande stup. Bägge sagogrupperna
nå upp till, eller vi kunna säga mötas i, Gandvik, Kantalahti vid
Vita havet långt i öster.
Medeltidens krönikörer, en Adam av Bremen och andra,
förbättrade sagorna. Men samtidigt började ock djärva sjöfarare på
de arktiska vattnen lyfta på sägenslöjan och sprida riktigare
redogörelser om trakterna här uppe. Så under Harald Hårfagers
tid Ottar, den norske sjöhjälten, han »som bodde nordligst af
alle nordmaen». Ottar kunde berätta om finnar och lappar och
beormer, vilka utsträckte sitt välde från Varangerkusten till
Ter-fennaland (Kola) i nordöst.
Ottars resor öppnade vägen för nya färder, Thore Hunds och
andras, till Finmark och Svalbard och gav upptakten till den fasta
norska Finmarksbosättning, som sedan så framgångsrikt
fortgått, att den redan rätt tidigt här uppe skapat en högnordisk
kultur, ensamstående i sitt slag inte minst med hänsyn till läge
och breddgrad.
Ottars resor öppnade vidare förbindelsen mellan grannfolken:
norrmän och finnar (karelare), förbindelser, som sedan i
århundraden fortgått, tidigare ej sällan krigiskt betonade, men
alltid med de ekonomiska intressena som fond. Än ha norrmännen
hegemonien, än finnarna. Ännu på 1200-talet är det finsk
karelska väldet över Ishavskusten obestridligt, det finska inflytandet
sträcker sig för övrigt långt in i Finmarken. Men redan 1307
grundas »Wardhusia», Vardöhus, Norges och hela kristenhetens
nordligaste fästning, som ett insegel på, att nu var
Finmarkshavet norskt.
Sen kommo svensk-finska birkarlar och grundade svensk-finska
besittningar vid Varangerkusten, idkande monopoliserad
byteshandel med lapparna, krävande skatt av dem och av de bofasta
finnarna härstädes. Birkarlarnas pretentioner sträckte sig för
övrigt ända till »Trinnäs», det finska Turjaniemi på Fiskarhalvön,
redan då uppskattat för sina rika fiskevatten.
Så övertogo Vasakungarna birkarlarnas anspråk och på
gammal sedvänja grundas nu rättsanspråk; t. o. m. finnarna i Tys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
