Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Nordens nordligaste gränsfrågor. Av Ragnar Numelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3’* RAGNAR NUMELIN
område; på andra ställen tillhör älvens västra strand Ryssland,
dess östra Finland. Den finländsk-ryska gränsen, vars östligaste
punkt är Uunusjärvi i Suojärvi är i skogarna upphuggen som ett
flera meter brett bälte eller stakad från berg till berg och
utmärkt med stora gränsrösen i alla vinklar.
Från Korvatunturi går den förlängda finländsk-ryska gränsen
i en konstruktiv rätlinje till Maattimuotka, det smala näs. som
från fastlandet skiljer Fiskarhalvön, över vilken senare ö gränsen
är dragen genom Kervanto-sjöarna till Västanniemi.
Gränsuppgången med Ryssland erbjöd många svårigheter på
grund av rysk tredska vid densamma. Enligt Dorpatfördraget
(art. II mom. 1) skulle, efter det en finländsk-rysk kommission
sammanträtt för behandling av gränsfrågorna — vilket skedde
redan i april 1921 — gränsuppgången följande sommar förrättas.
Den finländska delegationen, vars ordförande var professor L
Bonsdorff, inträffade punktligt på överenskommen dag i
Vaito-lahti på Fiskarhalvön, dit ryssarna emellertid anlände 13
dagar försenade. Den finländska delegationen, som, enligt över
enskommelse, påbörjat gränsuppgången, hade då hunnit fram till
Pummanki (eller Bumansfjord) på samma halvö. Sedan ryssarna
slutligen anlänt, förklarade de, att de ej ämnade godkänna den
finländska gränsgången. Efter flera förhandlingar enades man
likväl om att gemensamt fortsätta gränsgången samt att frågan
om sträckan Vaitolahti—Pummanki senare skulle behandlas. Här
efter deltogo ryssarna i gränsgången som fortgick i all enighet
— visserligen fick den finländska delegationen livnära den ryska.
Plötsligt, efter ett par veckors arbete, avbröto ryssarna gräns
-gången, utan annan anledning därtill, än att de vid strapatserna
ovana ryssarna sannolikt blevo trötta av arbetet. Den ryske ord
föranden, Rasorenjev. meddelade blott pr brev att han, i
anseende till oenigheten i arbetet, ämnade avbryta det, en oenighet
som likväl ej förekommit. Och så en vacker midnattssolsnatt
voro de ryske försvunna. Den finländska delegationen fortsatte
emellertid uppgången av gränsen, som den 10 augusti var utstakad
ända till Korvatunturi och öppnad till Lutto älv. Professor
Bonsdorff lyckades i Petsamo få tag på den ryske ordföranden just då
denne höll på att embarkera till Ryssland; ryssarna föreslogo då
att förhandlingarna skulle fortsättas i — Helsingfors eller
Petersburg. Så gick det. Professor Bonsdorff måste resa till Helsingfors,
där efter flera överläggningar ryssarna gingo in på att en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
