Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Albert Engström: Adel, präster, smugglare och bönder - Ejnar Smith: Gudrun Arnegård - Henning Berger: En katt - Axel Wallengren: Samlade skrifter, utgivna av Hans Küntzel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 61
röstade nej den 27 augusti 1922, måste i varje fall anses ha laglig
rätt att helt och fullt njuta av deras friska sälta.
Om ett par andra av årets prosaböcker, Ejnar Smiths Gudrun
Arnegård och Henning Bergers En katt, kan man fatta sig helt kort.
Den förstnämnda, som bär en tydlig prägel av att hava tillkommit på
beställning, är otvivelaktigt författarens svagaste arbete, och ett
ögonblick efter det man lagt den ifrån sig har man redan hunnit glömma
den. Vad beträffar Henning Berger så har han i sin nya bok följt
det visa råd som mäster Herman efter sin upphöjelse til borgmästare
ger sin hustru Geske: »Naar I ingen Anledning har til Discours kand
I fortselle om Jer Hunds Qvaliteter og Dyder». Hos Henning Berger
är det visserligen fråga om en katt, men i huvudsak kan det ju komma
på ett ut. För entusiastiska kattvänner har boken måhända sitt
intresse, men den som icke tillhör deras församling torde svårligen
kunna komma igenom den.
Till slut må i detta sammanhang även påpekas en publikation, som
i många hänseenden kan göra anspråk på att räknas bland de
intressantare, nämligen Axel Wallengrens Samlade skrifter, utgivna av
Hans Kuntzel. Upplagan beräknas omfatta fem volymer och skall
föreligga färdig under loppet av innevarande år. Den hittills utkomna
första delen innehåller en biografisk inledning av utgivaren och
novellen En ensam. Wallengren har som bekant vunnit sitt rykte genom
sina parodiska handböcker i mänskligt vetande, vilka utgjort en rik
källa till glädje för otaliga läsare och som riktat vårt språk med
åtskilliga bevingade ord. Men han är intressant icke blott som
uppfinningsrik humorist utan på sitt sätt också som tidstyp. Bakom den
gest av sublim överlägsenhet, med vilken Falstaff Fakir utlägger sin
djuptänkta visdomslära för den ödmjukt lyssnande mänskligheten,
ligger i själva verket nittiotalets Nietzscheanska filosofi, personligt
omformad av ett frodigt och respektlöst temperament. Det är främst på
grund av denna sin ställning som Zarathustras odisputabelt
originellaste efterföljare i vårt land som Axel Wallengren har rätt till en
plats i den svenska litteraturhistorien. Som sådan har han för övrigt
utövat ett inflytande, vilket ej är alldeles obetydligt. Vad som däremot
gärna utan skada kan förbigås med tystnad är hans egna allvarligt
menade litterära försök, d. v. s. hans noveller och hans lyrik. Här
var han uteslutande en genomsnittstalang av tämligen ringa intresse,
övervägande ledsam och osjälvständig. Utgivaren har snarast gjort
honom en otjänst genom att söka ställa även denna del av hans
produktion i förskönande belysning. Varje dylikt försök är från början
dömt att misslyckas, och alldeles särskilt förfelat verkar det, då
utgivaren i sammanhang med Wallengrens skäligen enkla produkter
nämner namn som Swinburne och Verlaine. Om han emellertid gör
oss den stora tjänsten att skänka oss Wallengrens parodiska skrifter
i lättillgänglig och korrekt upplaga må han gärna bibehålla sin
uppskattning av hans övriga alstring, fastän han torde få svårt att finna
någon som delar den. O. Wieselgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
