Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Parlamentarism och riksdagsupplösning i Finland. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARLAMENTARISM OCH RIKSDAGSUPPLÖSNING I FINLAND 99
infödda finska medborgare». Det har gjorts gällande, att det
senare tillkomna stadgandet skulle på ett sakligt betydelsefullt
sätt förändrat innebörden av det tidigare. På skäl som här
måste förbigås, måste riktigheten av denna tolkning ifrågasättas.
Denna fråga är dock icke av nämnvärd betydelse, ty enligt den
»negativa» parlamentarismen, som på grund av partisplittring
o. a. råder i Finland, presumeras »förtroendet», intill dess
motsatsen påvisats. Med skäl frågar man sig emellertid, huruvida
härav även den slutsats skall kunna dragas, att regeringen bör
kunna bildas av personer företrädande en uppfattning, som står
i trid med den, vilken tillvunnit sig riksdagens uttryckliga
förtroende.
Häremot genmäles, att den riksdag, som uttalat sagda
omdöme, är vigd till sin undergång. Det parlamentariska
bevisvärdet av en sådan invändning har i det föregående redan
prövats. Upplösningsviljan saknade rättslig betydelse, intill dess en
upplösningsvillig regering kommit till stånd. Ytterligare må
framhållas, att enligt en uppfattning, som tidigare från auktoritativt
håll i allmänhet motsagts men i anslutning till den nya
regeringsformen vunnit allmännare understöd, oaktat dess
förenlighet med vissa grundlagsföreskrifter ej är lätt att ådagalägga,
upplösningen icke skulle förinta själva riksdagsmannauppdraget,
»mandatet», förrän den nya riksdagen blivit vald. Enligt denna
uppfattning vore det i varje fall möjligt, att de av upplösning
drabbade riksdagsmännen inkallades till urtima riksdag, vid
vilken förtroendefrågan ju kunde releveras, om än icke med samma
lätthet och i samma former som vid lagtima riksdag. Då den
nuvarande regeringen knappast kommer att vid tidpunkten för
den nya riksdagens sammanträdande omedelbart ersättas av en ny,
så vore det förövrigt en möjlighet, att denna började efterlysa
grunden till det förtroende regeringen enligt författningen bör åtnjuta.
I princip bestrider väl på borgerligt håll knappast någon —
vad socialdemokraterna beträffar, äro de partipolitiska
ändamålsenlighetshänsynen fullständigt dominerande — önskvärdheten av
att statschefen vid behov skall kunna utöva ett personligt
inflytande på viktiga statsangelägenheter. Åsikterna därom, när
och på vilket sätt denna maktutövning bör ske, kunna givetvis
gå åtskils. Vad det ovan skärskådade fallet beträffar, måste
dess författningsrättsliga berättigande — dess rättfärdigande
i trots av strama rättsnormer och motsägande utländsk praxis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
