- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjortonde årgången. 1924 /
112

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Allmän pensionering och löntagarepensionering. Av P. G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

löntagare i yngre år. Då nu de flesta av dem, som på äldre
dagar ej längre äro löntagare, varit det vid yngre år, skulle
alltså löntagarepensioneringen avsevärt förbättra de flestas
ålderspensioner. Tänk t. ex. på de gifta kvinnorna. Dessa kunna i
regel ej få mer än c:a 40 kronors pension genom den allmänna
folkpensioneringen. Men om en gift kvinna varit löntagare i
åldern 18—30 år, skulle enbart arbetsgivarens bidrag till
hennes avgift för löntagarepensioneringen höja hennes ålderspension
med c:a 300 kr.

Hur bör denna löntagarepensionering organiseras?

Arbetsgivarna böra vara ansvariga för att stadgade avgifter
erläggas. Vid utbetalande av avlöning skall arbetsgivaren
innehålla så mycket, som motsvarar löntagarens egen avgift. Denna
jämte arbetsgivarens bidrag införes i löntagarens motbok, i det
att avgiftsmärken på motsvarande belopp däri inklistras.
Avgiftsmärket angiver ej blott avgiftens belopp utan även det år,
för vilket den erlägges. Om den försäkrade ej uppvisar sin
motbok inom utgången av det kalenderår, som avgiftsmärket
utvisar, räknas dock avgiften erlagd först året före uppvisningen.
På detta sätt får pensionsanstalten reda på de försäkrade och
deras avgifter samt kan göra nödiga anteckningar därom.

Löntagarepensioneringen bör handhavas icke av någon
statsanstalt utan av pensionsanstalter, som organiserats ungefär som
enskilda försäkringsbolag eller ränte- och
kapitalförsäkringsanstalter. Sådana anstalter böra upprättas i olika delar av riket.
Deras avgiftsmärken måste naturligtvis skilja sig från varandra.
Medel till förvaltningskostnaderna få de genom att
avgiftsmärkena säljas till ett pris, som med viss procent överstiger
märkenas avgiftsbelopp.

Genom att denna organisationsform väljes framträder det
tydligt, att försäkringen är en form av de breda lagrens
självhjälpsverksamhet. Den kommer därför att kraftigt främja
strävandena för annan sådan verksamhet och överhuvud att verka
ekonomiskt uppfostrande på de breda lagren. Pensionsanstalterna
komma att förvalta betydande fonder, vilka torde komma att
så småningom stiga till några milliarder. Även om denna
fondbildning ej skulle innebära en lika stor ökning av nationens
kapitalbildning — bl. a. därför att möjligen andra
samhällsklassers sparande blir mindre än det skulle varit, om denna
försäkring ej införts — så medför den en förskjutning av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:08 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1924/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free