Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tutankhamons grav. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUTANKHAMOiNS GRAV 115
gravkammaren, genom vilken man ser en del av det med guld
och blå emalj smyckade tabernakel, inom vilket sarkofagen
står. Förklaringen är till stor del att finna i den ström av på
sight-seeing begivna turister, som varje vinter drager genom
Egypten och liksom flugor till en sockerbit lockas till allt som lovar
någon sensation; om man tvingas att söka freda sig för dem,
blir lockelsen så mycket mera eggande och förtjusningen hos
dem, som på ett eller annat sätt lyckats nå det åtrådda målet,
så mycket större.
Inför denna världssuccés frestas man till en något skeptisk
betraktelse över förhållandet mellan det glupande allmänna
intresset och den historiska betydelsen. Icke som jag skulle vilja
förringa lord Carnarvons upptäckt; den är stor nog att tala för
sig själv. Det är det kvantitativt rikaste fynd som gjorts av alla
de konstens och konstflitens alster, som egypterna brukade
nedlägga i sina härskares och stormäns gravar, och kvalitativt synes
det även innehålla utmärkta ting. Där är tillräckligt att fylla
ett helt museum, vilket som intet annat kan visa det forntida
Egyptens praktlystnad, Småkonst och konsthantverk. Men den
stora historiskt betydelsefulla upptäckt, som kastade ett helt nytt
ljus över Egypten och den främre Orientens förhållanden i den
brytningstid, i vilken också Tutankhamon levde, är gjord förut
och har passerat förbi tämligen obemärkt av den stora
allmänheten. Den skedde, när den nya huvudstad, som Tutankhamons
svärfar, kättarekonungen Echenaton, uppbyggt, påträffades och
utforskades; den är bekant under ortens moderna namn
el-Amarna.
Resterna av Echenatons diplomatiska korrespondens med
furstar och vasaller i Asien visa, hur Egyptens välde i Syrien och
Palestina upplöses, hetiter nedstigande på Syriens slätter från
Mindre Asien, invandrande ariska småfurstar av indo-iranskt blod
och hebreer kämpa om bytet, medan farao ej hade tankar för
något annat än sin religiösa reform. Där har man påträffat det
viktigaste dokumentet till denna nya religion, med vilken han
ville undantränga Amon-Ra och de övriga egyptiska gudarna,
hans av verklig religiös inspiration burna hymn till solen. Solen
eller rättare solens livgivande och allt framalstrande kraft
dyrkade han som den ende guden, alltings skapare, herre och
vårdare, visserligen i synlig måtto som solskivan (Aton) men icke
i de andra gudarnas djur- eller människogestalt, en religion som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
