Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tutankhamons grav. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TUTANKHAMONS GRAV 117
uthuggna gallerier, ofta över hundra meter långa, leda ned till
gravkamrarna, i vilka den tidens mäktiga lagts till vila
omgivna av sina skatter. Dessa gravar ha blivit plundrade och
tömda redan i faraonernas tid. Under det förfall och den
statliga vanmakt, som föranleddes av det överhandtagande
prästväldet i det elfte århundradet f. Kr., blev gravplundringen ett
verkligt näringsfång, som bedrevs i stor skala av organiserade band.
Till vilka följder detta ledde även för de stora faraonernas gravro,
kan man läsa i d:r Per Lugns förträffliga redogörelse för de stora
arkeologiska upptäckterna i Egypten (Egypten i fynd och
forskning. Sthlm. Geber. 1923. 152 sid. Kr. 6:—). Under
romartiden voro kungagravarna liksom nu tillgängliga för
turisterna — Strabon nämner fyrtio värda ett besök — men alla
voro icke tillfredsställda med sevärdheterna; bland de inskrifter,
som klåfingriga turister inristat på väggarna, finns en som lyder:
jag kom, såg och beundrade bara sten.
En gång förut har man trott sig finna Tutankhamons grav.
Amerikanaren Da vis, som flera år gjorde undersökningar i
Konungarnas dal, påträffade i en grav några guldsaker med
Tutankhamons namn. Detta visar sig nu hänga ihop så, att
Tutankhamons grav en gång varit utsatt för plundring, dörrarna till
gravkamrarna voro uppbrutna men åter igenmurade; tjuvarna
hade ej haft tillfälle till en plundring i större skala utan nöjt
sig med det dyrbaraste, guldet; de hade dolt sitt byte i en
annan grav men av någon orsak hindrats att hämta det. Detta
måste ha inträffat redan tidigt, innan gravplundringen fått riktig
fart, före Ramses VI:s tid, ty när dennes grav anlades alldeles
ovanför Tutankhamons, uppförde arbetarna sina hyddor över
den senare. Denna omständighet har bevarat graven för
hemsökelser, tills lord Carnarvon kom.
Om det således är en lyckträff, att Tutankhamons grav blev
räddad, är det ingen lyckträff, att den blev upptäckt av lord
Carnarvon. Som så många andra kom han till Egypten för sin
hälsas skull, och då hans medel voro tämligen obegränsade,
började han av konstintresse och för att ha någon sysselsättning
att gräva redan 1906 i den stora nekropolen vid Thebe. Som
vetenskaplig ledare förvärvade han egyptologen Howard Carter,
som 1909 lämnade sin befattning i deri egyptiska
fornminnes-vården för att helt övergå i lordens tjänst. 1915 flyttades
undersökningarna till Konungarnas dal trots olycksprofetior från de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
