Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1924 - En brödratvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En
brödratvist.
DAGENS FRÅGOR 227
Vi befinna oss numera gentemot Norge i en ställning, som
icke så litet påminner om den frånskilde makens i en
salongskomedi, där han på resonörens trygga håll med en viss
mé-lancolie déliciease igenkänner de lynnesdrag, som på sin tid gåvo
spänning och stämning åt samlivet. Men vem skulle väl under
skilsmässoprocessens dagar kunnat spå, att inom två decennier de livligaste
uttrycken av motspelarens temperament skulle drabba just den tredje
i den skandinaviska umgängeskretsen?
Så har det dock blivit. Det var ju ett ganska aktningsbjudande
oväderscentrum, som nyss från Grönland över Färöarna drog sig mot
Nordsjöns kuster. Det har kanhända för denna gång drivit undan,
men att barometern alltjämt står något under medium, därom vittnar
i denna tid de dansk-norska arkivförhållandenas förmåga att sätta
norr0n tunga i rörelse. Det vid den stora debatten i danska
Studen-terforeningen i mitten av mars från den norska delegationens håll
framställda kravet på en del i Danmark förvarade arkivskatter har
satt ny fart i diskussionen om en fråga, som gång på gång dykt upp
alltifrån Norges lösslitande från Danmark och som, av
tidningsartiklar och professorsintervjuer att döma, alltjämt besitter en oväntad
kraft att uppröra de nationella lidelserna.
Redan Kielfreden ålade i sin 21 art. Danmark vissa förpliktelser i
det berörda avseendet, men som norrmännen icke erkände giltigheten
av detta fördrag, kunde de ej heller åberopa det till sin förmån. I
stället insattes i konventionen av d. l september 1819, som reglerade
likvidationen mellan de båda länderna, en bestämmelse (art. 8), som
gav kraft åt den nyssnämnda artikelns föreskrift om »la remise des
archives . . . concernant soit le gouvernement Norvégien, soit des
corporations ou des individus dans ce pays». Bestämmelsen — som
enligt moderna begrepp är olämpligt formulerad, då en arkivhandlings
förvaringsplats ej bör bero på det ämne den »angår», utan av den
verksamhet, som den naturenligt tillhör — vann under de nästföljande
decennierna en viss efterföljd, som dock efter norsk uppfattning var
alldeles otillräcklig. Förhandlingar om nya leveranser upptogos också
mellan norska och danska riksarkivarierna och ledde till en ny
överenskommelse d. 13 september 1851, enligt vilken Norge skulle erhålla
på bifogade förteckningar upptagna handlingar, men därmed också
»ansees ät have modtaget alt hvad det ifolge traetater eller af
nogen-somhelst anden grund kunde fordre fra danske archiver eller
samlinger, offentlige eller private, saa ät den kgl. norske regjering
derefter for beständig frafalder og opgiver en h ver yderligere fordring af
denne art». Därmed kunde saken synas vara klar — en mera
slutgiltig formulering av en slutuppgörelse är svår att tänka sig.
Så mycket mera förbluffande är det att lyssna till de toner, som
nu ljuda från Norge. Någon juridisk rätt att få mera kan det ju
icke göra gällande, men så mycket varmare talas det om den
moraliska. Helt vanliga människor i Norge, säger en historieprofessor,
äro »pikerte» av att »danskene sitter inde med vore arkivsaker» —
»ved ät optrsede gener0st i denne sak vilde de derför opnaa meget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
