Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Marxism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 GEORG ANDRÉN
så långt som det under de delvis nya förhållandena varit
möjligt. Menar man åter med detta ofta missbrukade ord något
annat, då ligger avgörandet väsentligen i en nominaldefinition
och godtycket har fritt spelrum. Allt oftare har emellertid ordet
parlamentarism kommit att begagnas — i en vidare och
obestämdare mening — om alla de statsskick vari parlamenten ha
en mera framträdande roll. Särskilt inom den bolsjevikiska
litteraturen möter man ej sällan ordet parlamentarism i denna
senare, vida bemärkelse. Samtidigt blir det till inbegreppet av
all den ruttenhet., som skall utmärka den borgerliga demokratien
— naturligtvis till skillnad från proletariatets förnäma diktatur.
Nästan i samma stund som parlamentarismens gamla
motståndare nedlade vapnen anmälde sig under mycket buller nya
fiender till densamma, låt vara, att även dessa hade traditioner
och föregångsmän att åberopa. Konservatismens opposition
avlöstes av bolsjevismen, oppositionen med aristokratiska eller
monarkiska förtecken av den proletära. Mellan dessa principer
stod den demokratiska parlamentarismen, nu med stöd även från
höger. Hörde vi icke, hur Tysklands konservativa under yttre
omständigheters övermäktiga tryck inför de nya valen 1919
anammade icke blott den allmänna rösträtten utan också
parlamentarismen såsom den »enda möjliga» regeringsformen?
Marxismens förhållande till parlamentarismen under olika
utvecklingsfaser saknar icke sitt intresse. I vårt land har
problemet politisk aktualitet genom de energiska försök som göras
av en liten men skränig kommunistklick att i den marxistiska
revolutionens namn förnedra den svenska riksdagen till en
central för bolsjevikisk propaganda och för ryska informationer i
svenska livsfrågor. Så sitter herr Kilbom bland försvarsutskottets
hemliga papper rörande vårt svenska försvar, invald av
riksdagens största parti — behövs någon bättre illustration av
problemets allvar? För dem, som försonat sig även med denna tanke,
skall emellertid en redogörelse lämnas för våra kommunistiska
riksdagsmäns godtagna skyldigheter mot Moskva.
Karl Marx’ och Friedrich Engels’ förhållande till demokratien
och till parlamentarismen har genom bolsjevismen framträdande
fått en förnyad aktualitet; dessa rent politiska problem blevo
av den äldre Marxforskningen ofta ställda i skuggan av de
ekonomiska frågeställningarna. Historien har nu själv fört dem fråm
i förgrunden. När proletariatet hade övertagit makten stod det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
