Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kina under år 1923. Av F. Hansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA UNDER ÅR 1923 265
terna i juni 1924 beslag på all jord, som tillhörde den ännu
ryska delen av järnvägen i Mandschuriet. De utländska
konsulerna i Harbin protesterade och förseglade en del av
järnvägsförvaltningens arkiv, vilket ej har hindrat, att kineserna försökt
driva in skatter på de ifrågavarande områdena. Frågan är
fortfarande föremål för förhandlingar.
Till de ytterst ömtåliga frågorna om de ryska flyktingarna i
Kina och deras exterritorialrätt återkommer jag nedan.
Södra Kina har som bekant de senaste åren varit nästan
fullständigt frigjort från Peking. År 1921 blev d:r Sun Yat-sen vald
till »Kinas President» av ett parlament, som sammanträdde i
Kanton. Hans makt kom dock aldrig att sträcka sig så långt
norr ut som till Yangtze-kiang, och redan i januari 1922 blev
han bortjagad av general Chen Chung Ming, som gjorde sig
själv till någon slags militärguvernör över Kanton och
kringliggande provinser. I januari 1923 blev general Chen i sin tur
fördriven från Kanton, och d:r Sun återvände. Då han på vägen
dit passerade Hongkong, inviterades han på lunch till engelske
guvernören där, vilket betraktades som ett halvofficiellt
erkännande och väckte allmänt uppseende samt ej så litet indignation.
Den 21 februari anlände d:r Sun till Kanton, och den 13
april bröt kriget med general Chen ut igen. Det har sedan dess
förts med växlande krigslycka. I november såg det ut, som om
general Chen skulle få övertaget, men d:r Sun fick i sista
ögonblicket förstärkningar genom marskalk Wu Pei-fus förmedling,
och status quo återställdes. I stort sett stodo de båda
motståndarna på samma ställe vid årsslutet som i april.
Som bekant behövs det tre saker för att föra krig: pengar,
pengar och åter pengar. Det har den socialistiske d:r Sun fått
erfara. Till att börja med betalade han sina trupper med
inkomsterna från spelmonopolet i Kanton, men då dessa ej räckte,
började han tvinga till sig skatter och lån från kantoneserna i
allt större skala. Då icke heller detta gav honom tillräckliga
intäkter samt naturligtvis minskade håns popularitet, vände han
sina blickar mot tullinkomsterna, och i september notificerade
d:r Sun makterna, att han önskade få tullverkets inkomster inom
Kantondistriktet utbetalade till sig minus den del därav, som
motsvarade dess del av avbetalningarna på Pekings utländska
skulder. Makterna togo sig en funderare, men då Sun visade
tecken till att vilja göra allvar av sin hotelse, förklarade i de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
