Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2. 6. 1924 - Riksdagens arbetssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 289
Emellertid är detta ett problem, som den erfarne riksdagsmannen
redan otaliga gånger förut måst lösa. Han är icke van att få lång
tid på sig. Det är tvärtom regeln, att varenda fråga — stor eller
liten — avgöres i samma raska tempo. Det är ju det egenartade
förhållandet med vårt tvåkammarsystem, att det ej vet av den
överallt eljest brukliga successiva behandling, vars största betydelse
ligger däri, att den ger längre tid till eftertanke i varje särskild fråga.
Riksdagsmannen får ett utskottsutlåtande under onsdagens plenum.
På fredagens »bordläggningsplenum» blir det »andra gången bordlagt».
På lördagen gäller det tillämpning av grundlagens föreskrift: »då saken
tredje gången förekommer, skall den till avgörande företagas» — och
det i båda kamrarna på en gång. Om ett utlåtande inkommer på lördagen
och avgörandet sålunda skall äga rum på onsdagen, blir betänketiden en
dag längre, men det händer å andra sidan, särskilt mot riksdagens
slut, att tiden knappas in — genom extra bordläggningsplena och
därigenom att utlåtanden bliva bordlagda, innan det nödiga antalet
exemplar finnes färdigt att utdelas bland kammarledamöterna.
Svårigheterna skulle väl kunna övervinnas, om så vore att
riksdagsmännen kunde på förhand, genom studium av propositioner och
motioner, i tillräcklig grad orientera sig. Men hur skulle detta låta sig
göra, då det icke vare sig i grundlag eller i politiska traditioner
finnes något verkligt hinder för utskotten att verkställa grundliga
omstöpningar av de förslag, de ha om händer, jå på sätt och vis rentav
väcka på förhand helt oförutsedda spörsmål? Överrumplingsförsöket
i flickskolefrågan är ett talande exempel.
Eljest är det i svensk lagstiftnings- och förvaltningspraxis ingen
brist på allsidigt övervägande, grundlig och omtänksam dryftning.
Ärendena komma i regel i det mest genomtänkta skick inför
riksdagen — bakom dem ligger som oftast ett rikt samspel mellan
myndigheter, sakkunniga och andra intresserade, där olika meningar brutits
och sammanfogats, där varje enskildhet framgått som det — låt vara
mer eller mindre lyckade — resultatet av mångas eftertanke. Icke
minst av den intresserade allmänhetens, som tack vare den offentlighet
som präglar svensk förvaltning har rika tillfällen att göra sina
synpunkter gällande. Men var blir detta av i det sista, det avgörande
stadiet?
Var och en, som haft någon kontakt med riksdagen och dess
arbete, känner igen den bekymmersamma situationen. På onsdagen
kommer ett utskottsutlåtande, på torsdagen står det ett kort
meddelande därom i tidningarna. En sakkunnig utomstående läser det, får
klart för sig, att det är någonting som måtte vara på tok: en
synpunkt som glömts bort, konsekvenser som förbisetts — eller vad felet
nu kan vara. Han har då allra högst två dagar på sig för att skaffa
sig handlingarna i ärendet, för att komma i kontakt med någon
ledamot av riksdagen som kan tänkas bli intresserad för frågan och
informera denne, eller för att — om han har pennan i sin makt —
sätta sina tankar i skrift och få in dem i någon tidning. Vill sedan
den eventuellt på detta sätt intresserade riksdagsmannen i sin tur ta
20. Svensk Tidskrift 1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
