Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2. 6. 1924 - Valen i Tyskland och Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 301
Valen i Tyskland De tyska valen den 4 maj utföllo ungefärligen så
oeh Frankrike. som g0(ja politiska meteorologer på platsen
förutsagt, kanske dock något förmånligare för de tysk-nationella och något
mera ödesdigert för den socialdemokratiska riksdagsfraktionen. De
franska valen den 11 maj däremot gäckade väderspåmännens
beräkningar och blevo inom och utom Frankrike en stor överraskning för
litet var. En viss dragning åt vänster var ju rätt allmänt väntad,
men man kan tryggt säga ingenstädes någon vänsterblockmajoritet.
Den kom emellertid till stånd och blev så klart utpräglad, att Poincaré —
vars ställning veckorna fore valet oftast bedyrats vara bergsäker och
som t. o. m. inbjudits till The Chequers omedelbart efter valet för
en skadeståndskonferens med Ramsay MacDonald — fann sig
föranlåten att bebåda sin ministärs demission till det nya parlamentets
första sammanträdesdag. I Frankrike lär valutgången av en så
kompetent bedömare som den officielle regeringsvalmakaren, inrikesministern
De Selves, ha liknats vid ett jordskred, och Dagens Nyheters
Pariskorrespondent — som synbarligen ej kände till samma tidnings
uttalanden på ledareplats — kunde med fullt fog såsom något »alldeles
lönlöst» avfärda alla trohjärtade försök »att medelst subtila
förklaringar bagatellisera radikalsocialisternas valseger». Endast i Sverige
är det väl Poincarismens bourboner (om man nu skall använda
plu-ralisformen) förbehållet att i valutgången den 11 maj se ett »eklatant
förtroendevotum» för Poincaré eller åtminstone för hans
utrikespolitik. Den i Paris utkommande tidningen L’Ére nouvelle går rent
av till en motsatt ytterlighet och skriver, att det just var på
Poin-carés utrikespolitik, som det nationella blocket utkämpade och
förlorade valen, medan det överhuvud ej vågade vädja till valmännen
på inrikes- och finanspolitiken:
På utrikespolitiken voro de säkra om seger. De sökte skydd bakom namnet
Poincaré, representanten för denna politik. Det är mot Poincarépolitiken, som
valmännen träffat sitt avgörande, mot Ruhrockupationeii, mot den våldspolitik;
som skaffat Frankrike ett oförtjänt rykte för imperialism och militarism, mot
de separatistiska intriger, som kommit världen att betvivla Frankrikes lojalitet.
Det är mot den politiken som det franska folket uttalat sig.
I skrivande stund är det nog emellertid försiktigast att hålla inne
med så bestämda omdömen om vare sig de franska eller de tyska
valens innebörd. Först när dessa val på ömse håll fått sina första
konsekvenser i form av nya regeringsbildningar och när de nya
regeringarna hunnit antyda sin ställning till experternas utlåtande i
skadeståndsfrågan, kan man med säkerhet bedöma vad de båda
valhandlingarna betytt för Frankrike, Tyskland och hela Europa. Än så
länge möta på detta område många frågetecken, som avskräcka från
tvärsäkra omdömen.
De tyska valen ha som bekant stärkt ytterlighetspartierna till höger
och vänster. Kommunisterna disponera nu ett sextiotal svurna
sabotörer av varje ordnat parlamentariskt arbete, det högerrevolutionära
»tysk-folkliga» nationalistpartiet torde mönstra minst 32 lika extrema
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
