Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Partierna och försvaret - Parlamentarismens överraskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3,66 DAGENS FRÅGOR
Huruvida regeringen kommer att taga någon aktivare del i
valkampanjen, synes ännu vara ovisst. Blir detta fallet, begränsar sig
dess ingripande naturligen i huvudsak till försvarsfrågan. Det får
väl förutsättas, att regeringen icke har för avsikt att anmäla
avvikande mening på de punkter, där högerpartiet funnit sig manat att
gå längre än det numera borteliminerade samförståndsförslaget. Det
kan ju under inga omständigheter undgås, att en viss skevhet
kommer att vidlåda förhållandet mellan högern och regeringen. Hela
världen vet det; man röjer inga hemligheter genom att utsäga det.
Som sakerna nu stå, är emellertid ingenting att göra åt den saken;
det återstår endast att hoppas, att försvarsvänliga krafter var i sin
stad, inom och utom regeringen, skola veta sin plikt. Situationen
är allvarlig. Det gäller helt enkelt ett mogenhetsprov för Sveriges
folk, och plats finnes sannerligen icke för apati och likgiltighet.
För framtida forskare bör det bli ett ganska
intressant studium att leta fram, sammanställa
och kommentera de uttalanden om parlamentariskt styrelsesätt inom
vårt land, som under de senaste tjugu åren successivt framkommit.
Så som Karl Staaff i kampen mot den Lindmanska ministären och
särskilt under valkampanjen 1911 auktorativt formulerade sina åsikter,
var icke blott ren andrakammarparlamentarism ett oavvisligt
vänsterkrav, utan den inneslöt också det stora arkanum, som skulle
lekande lätt lösa framtidens regeringsspörsmål: en klar partimajoritet
i andra kammaren och, stödd på denna, en handlingskraftig
partiregering. Intet syntes enklare under liberala samlingspartiets
soldagar, då det förtroliga samförståndet med socialdemokraterna ännu
tycktes lova all önsklig fruktbärande samverkan. Från dessa
utlåtelser, vilka då efter råd och lägenhet utlades i olika rättrogna
partiorgan men städse med innebörd, att de s. k. partilösa regeringarna
med sin maktlöshet måste vara ett avslutat kapitel och att en
fungerande ministär städse borde vara kapabel att genomdriva sina
huvudönskningar, är det ett himmelsvitt avstånd till de allra senaste
presskommentarerna över den Tryggerska ministärens ställning efter
riksdagsbesluten i försvarsfrågan.
Grundläggande för det nu sittande kabinettet får ju anses vara
statsministerns deklaration vid inträdet i konseljen den 19 april i
fjol. Denna deklaration framhävde som ministärens uppgift att
arbeta för ett allmänt borgerligt samförstånd, om möjligt även viss
samverkan med socialdemokraterna: vid kabinettsbildandet hade
strävandet gått ut på »att söka få till stånd en regering, som på grund
av sin sammansättning med skäl kan göra anspråk på att betraktas
såsom en verklig -riksregering». Till detta allmänna
samförståndsprogram lades så ett särskilt uttalande blott i en enda realfråga^
nämligen angående försvarets ordnande. Ministären ville vara en
över partierna höjd regering med försvarsfrågans lösning som huvudr
uppgift, detta var deklarationens innebörd.
Med sådan utgångspunkt kan det väl icke råda några tvivelsmål,
Parlamentarismens
överraskningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
