Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Lärares oavsättlighet - Carl Larssons målningar och Nationalmusei trapphus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 DAGENS FRÅGOR
är också otvivelaktigt värdefull från allmänna synpunkter, ty eljest
frestas en härskande riktning lätt till sådana administrativa
förflyttnings- och bestraffningsåtgärder, som giorde den tsaristiska regimen
i Ryssland så illa beryktad. Likväl, dessa förmåner äro för dyrt
köpta, om de tillåta odugligheten att åratal igenom fördärva en god
del av skolarbetet. Och just detta är sakens kärnpunkt: den erkänt
oduglige läraren icke blott är säker om sitt avancement, han kan
knappast mot sitt medgivande avlägsnas från tjänsten utan genom
domstolsutslag. På sin höjd är det möjligt att efter vunna ostridiga
läkarebetyg om hinderlig ohälsa påtvinga honom permanent
tjänstledighet.
Att ett allvarligt behov av ändring här föreligger, är väl onekligt,
och ändringen måste vara lika önskvärd för alla ansvarsmedvetna
lärare som för allmänheten. Reformen bör kunna sättas in antingen
på befordringsreglerna eller på oavsättligheten, men kanske hälst på
båda. Med verklig känsla för läroverkens sanna intresse, vilket är
på en gång de undervisandes och de undervisades, kan det icke möta
oöverstigliga hinder att finna en ordning, som utan att skapa
osäkerhet och godtycke möjliggör att i god tid från läroverken avföra och
på annan nyttig verksamhet inrikta sådana lärarekrafter, vilkas
kvardröjande inom skolan är en plåga för dem själva och hela deras
omgivning. För skolverksamheten med dess ömtåliga levande
material duger minst av allt den gamla satsen: »till sin syssla oduglig
och bör därför befordras».
Intendenten Axel Gauffin vid Nationalmuseum har
haft det goda uppslaget att genom ett föredrag
angående eventuella förändringar i museets
monumentala trapphus bringa denna fråga under allmän diskussion. Han
har blivit hörsammad över hövan, bland annat genom en till museet
ställd skrivelse av en grupp konstintresserade och konstnärer, som dels
framställt bestämda krav på bibehållande av Carl Larssons Gustav
Vasa på dess plats i övre trapphallen, dels begärt att samme
konstnärs Midvinterblot måtte uppsättas på den osmyckade väggyta i
övre trapphallen, för vilken den var målad. Det är blott naturligt att
dessa planer skola väcka ett starkt intresse; de röra utsmyckningen
av det mäktigt formade hedersrummet i det svenska nationalgalleriet,
och de gälla en av alla tiders största svenska monumentalmålares mest
omstridda verk.
De tvenne mot varandra ställda synpunkterna i denna sak bottna
huvudsakligen i en arkitektonisk principfråga. Den ena parten ser
trappuppgången och den övre hallen som ett enda sammanhängande
rum, som genom den slutförda serien av Carl Larssons fresko- och
oljemålningar skulle uppfattas och kännas som en stor enhet, präglad av
en enda konstnärs personliga stil. Enligt denna synpunkt gäller det
sålunda att släppa den isolerade bedömningen av Midvinterblots värde
som innehåll, form och färg, men att godtaga den som det åttonde och
sista ledet i ett storverk, som till sju åttondelar står fullbordat på sin
Carl Larssons
målningar oeh
Nationalmusei trapphus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
