Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Genèveprotokollet. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 VERNER SÖDERBERG
dorn. Vägrar endera, så tillsätter rådet i alla fall på
motpartens anmodan en »skiljedomarekommitté» (comité tfarbitres),
hälst i samförstånd med parterna. Inför denna framlägga
parterna sina påståenden, och rörande omstridda rättsfrågor kan
Permanenta Domstolens rådgivande mening (avis eonsultatif)
inhämtas. Om denna understryker kommentaren, att den ej är
bindande, men att dess »vetenskapliga värde har stort
inflytande». Kommer skiljedom ej på denna väg till stånd, så anses
bägge parternas vägran (en kanske något djärv slutsats) innebära,
att de föredraga rådets utslag framför skiljedom. I så fall kan
tvisten slutgiltigt lösas genom enhälligt rådsbeslut. Uppstår
emellertid oenighet i rådet, så hänskjuter detta, utan att vidare
rådfråga parterna, tvisten till skiljedom. Vid detta slags
skiljedom »av andra graden» reglerar rådet helt efter gottfinnande
skiljedomstolens sammansättning och procedur. Tvisten skall
sålunda enligt protokollets bestämmelser aldrig kunna undgå
att avgöras genom förlikning, domstolsutslag eller skiljedom;
»sprickorna» i pakten äro tilltäppta.
Men skiljedomen bör ju ej stanna på papperet. Därför
stadgar protokollet, att mot den förlorande partens passiva motstånd
användes i förslå hand fredlig påtryckning. Räcker ej den, så
tillgripas ekonomiska och finansiella sanktioner. Däremot har
det, anmärker Politis, ej synts möjligt att använda våld mot en
stat, som själv ej skrider därtill. Ett enda, här förut berört,
undantag finnes: vinnande part kan mot den tredskande på egen
hand använda våld, om han bemyndigas därtill av rådet.
Politis — vars kommentar, inom parentes sagt, är ett mönster
av klarhet och elegant språkbehandling — anger utförligt den
ändrade naturen av den »skiljedom», varmed Genéveprotokollet
arbetar. Med arbitrage förstod 1907 års Haagkonferens »tvisters
slitande mellan stater genom domare av deras eget val och på
basis av rättens respekterande». Sådant är gammalmodigt efter
den fria självbestämningsrättens och den stränga rättvisans seger
i världskriget över alla tendenser till världsherravälde.
Genéve-protokollets skiljedom är, skriver Politis, »ej blott ett rättvisans
instrument, utan framförallt ett fredens». Den är »blott ett led
i en stor fredsmekanism» och ledes av Nationernas förbunds
råd. Främst skulle den naturligtvis söka tillämpa
folkrättsregler, och den rådfrågar ju även, om en part så önskar,
Permanenta Domstolen (utan skyldighet att följa dennas mening i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
