Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - När svensk allmoge grundade kyrkosamfund i Norra Amerika. Av Söderblom Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KYRKOSAMFUNDET I NORRA AMERIKA 403
kannerligen av Mayflowers besättning, som drogo till Nya
England och Pennsylvania, och senare av de engelska jordägare
och adelsmän, som under Cromwell drogo till Virginia. Men
det finns en lågadel, ättlingarna av dem som voro i landet
före inbördeskriget.
Även i Svensk-Amerika uppstår en aristokrati. Därmed
me-nas icke de rika och icke till äventyrs någon, som bär ett
klingande svenskt namn. Man berättade för mig om en man
som skulle gifta sig med en ung flicka ur en gammal fin svensk
familj. Därmed menades att hon tillhörde den fjärde
generationen av svenskar i Amerika och att hon hade i sin stamtavla
någon av de präster från Sverige, som voro med och grundade
synoden. En av de mest arbetande och mest inflytelserika
kvinnorna i Svensk-Amerika, dotter till en av de fyra »fäderna»,
föreställde sin lille dotterson, en klar, blåögd och ljushårig
gosse med orden: »Han heter Erland Carlsson».
Liksom Esbjörn varit den förste innehavaren av den
skandinaviska professuren i Springfield, så blev han den förste
rektorn för synodens eget seminarium. Hasselquist blev synodens
förste president. Det berättas, att Esbjörn tidtals fick sköta så
gott som alla lärarebefattningarna själv. Han kunde få
undervisa i fjorton olika ämnen. Särdeles var han driven i latin och
matematik. Anmärkningsvärt är, att man från början satte
idealet för prästutbildningen högt. Dit hörde kunskap i bibelns
grundspråk. Det är ju givet att man fick kompromissa med
idealet, då man i de hastigt växande församlingarna led av
prästbrist. Man hade stundom inga andra än »licentiater» att sända
dem. Men därmed menas ingalunda några extra lärda herrar,
utan sådana som fått licens, d. v. s. dispens från examen.
Utvandrarskarorna växte alltjämt och drogos allt längre norrut
och västerut och söderut och blevo nybyggare i Kansas, Nebraska
o. s. v. Efter de svåra hungeråren 1867 och 1868 steg
utvandrarskarans tal år 1869 till 40,000 personer, den högsta som
någonsin varit från något land. Då gick strömmen starkast från
Västergötland och Värmland.
I år har ett trekvartssekel förrunnit, sedan Lars Paul Esbjörn
fattade sitt beslut och följde sina gästrikar och hälsingar ut till
Amerika. Han återvände till Sverige 1864, blev kyrkoherde i
Östervåla i ärkestiftet och dog där år 1870. Under sina år i
Sverige sökte han väcka intresse för landsmännen därute i tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
