Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- Kinas erkännande av Sovjet-Ryssland. Av C. E. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KINAS ERKÄNNANDE AV
SOVJETRYSSLAND
AV ÖVERSTE G. E. TAUBE
Kina har följt de flesta europeiska staters exempel och de jure
erkänt den nya sovjetrepubliken i Ryssland. Det har tagit
sin tid med många och långa underhandlingar, men nu är det
viktiga steget taget, och man kan knappast betvivla, att det
kommer att ha synnerligen vittgående konsekvenser såväl för Asiens
som indirekt för hela världens politik. Kina och Ryssland mötas
utefter den längsta landgräns i världen, och deras sammanlagda
folkmängd utgör ungefär en tredjedel av hela världens
befolkning. Det är visserligen sannt, att denna landgräns till allra
största delen går genom obebodda vildmarker, och det finnes
egentligen ej mer än tre förbindelseleder mellan de båda länderna,
men redan dessas öppnande för obehindrad handel och
samfärdsel kommer omedelbart att få en vidsträckt ekonomisk
betydelse. Den stora politiska betydelsen ligger emellertid i det
faktum, att som princip för erkännandet ligger en full ömsesidig
likställighet mellan de båda makterna. Kina har ju alltsedan
boxarupproret 1900 stått under ett rätt förödmjukande
förmynderskap av de länder, som undertecknat traktaten efter detta
uppror — icke minst av det gamla Ryssland. Den vite mannen
har i Kina haft en privilegierad ställning, vilken allt mer börjar
försvinna, och det är väl endast en tidsfråga, när den är helt
borta.
Det första steget till avkastandet av detta förmynderskap togs
1917, då Kina förklarade krig mot Tyskland och Österrike.
Krigsförklaringen framkallades ej av något större tyskhat utan endast
av de allierades önskan att döda den tyska handeln i Kina,
samt av en mans framsynthet — dåvarande premiärministern
Tuan Chi-jui. Resultatet vid Versaillesfreden 1919 blev vad
Kina beträffar allt vad det rimligen kunde begära, upphävande
av tyskarnas extraterritorialitetsrätt, inställning av vidare
betalning av den tyska delen av ersättningen för boxarupproret och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:08 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1924/0410.html
