Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Den svenska folkvisan. Av Otto Sylwan - Sverker Ek: Den svenska folkvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
DEN SVENSKA FOLKVISAN
I sin nyligen utgivna bok Den svenska folkvisan. (Natur och
kultur 29. Sthlm 1924. Pris kr. 2,25) säger docent Sverker Ek, att
denna gamla diktning haft >många försynta och trogna älskare», men
att utforskningen av dess historia icke uppvisar så många betydande
företrädare som motsvarande område i Danmark. Även utgivarna
hava — efter en tyvärr ganska allmän svensk sed — under senare
tid stannat vid det rent formella. I själva verket utgör docent Eks
bok den första helt genomarbetade översikten av den svenska
folkvisans utveckling.
Kompositionen är förträfflig. Efter en inledning om »folkvisan
som konstform» — från Frankrike stammar både den lyriska och
den berättande dansvisan — upptages först den danska riddarevisan,
den äldsta och den förnämsta stammen i Norden. Därefter den
naturmytiska och legend-visan, vilken senare icke alltid förut fått sig
tillerkänd hemortsrätt bland balladerna; här finna vi ock en av de
punkter, där förf. gjort en bland sina flera högst märkliga insatser,
utredningen av offerkällornas betydelse. Med 1200-talets riddarvisa
begynner så den »rent nordiska särutvecklingen», som yttrar sig i
en rikare episk utformning, under frigörelse från beroendet av lek
och rit. Klosterrovs-visorna intaga den främsta platsen hos oss; de
hava nog uppmärksammats av tidigare forskare, men de få nu en
belysning, som i flera avseenden måste förändra uppfattningen. Jag
påpekar blott att förf. — som det synes med full rätt — avskaffar
den gamla skillnaden mellan den historiska, d. v. s. den politiskt
tendentiösa, visan och riddarevisan. Linköpings stift, där politikens
centrum då var, blev också det ledande inom folkvisediktningen.
Med 1300-talet sker övergången från den aristokratiska till den
folkligare diktningen, och här tillkommer det västnordiska inslaget, den
norska kämpavisan, till sin stil helt olik (den danska) riddarvisan,
mer konkret i skildringen, men också mer fantastisk, av en
karaktär som är släkt med folksagan. Hit ansluter förf. romanvisan och
skämtvisan om borgare och bönder och får en vacker avslutning
med våra politiska visor från 1400- och 1500-talen.
Det förefaller läsaren som om boken byggt upp sig själv. Allt
det arbete, som ligger bakom den, anar han väl nog, men besväras
icke av det. Åtskilligt föreligger ju i avhandlingar över särskilda
delar av ämnet, men mycket, kanske väl så mycket framlägges här
för första gången. För första gången ha de svenska folkvisornas
utveckling blivit skildrad i deras särställning till de andra nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
