Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den enskilde och gemenskapen i katolsk och evangelisk kristendom. Av Arvid Runestam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENSKILDE OCH GEMENSKAPEN 467
om den är honom av trons Herre given. Den riktar till det
moderna samhället en fråga lika utmanande, som någonsin en
politisk radikalism har ställt den: om dess gestaltning är sådan,
att den bereder rum för personlighetens växt. Den frågar
därför samhället bl. a. också, om det skapat sådana materiella
grundvalar för livet, att dessa icke lägga hinder i vägen för ett
personligt livs fria utveckling. Den vänder sin udd åt höger
och vänster och uppfordrar till revolt och omvärdering över allt,
där lägre materiella värden fått träda i det personliga värdets
ställe. Men framför allt frågar den den enskilde, om han har
tro nog att påtaga sig kärlekens lidande; att »ställföreträdande»
ingå i den sedliga nöd, som tynger människolivet, att gå in i
ett djupare livsskikt, där vi alla mötas i ansvar och synd och
skuld inför Gud, tro nog att bli, såsom Luther säger, för sin
nästa en Kristus.
Därmed visar den vägen på en gång till den enskilda
personlighetens och den personliga gemenskapens hävdande. Till
båda går vägen fram över offer. Och tron och kärleken äro
båda ett uttryck därför. Tron är att självuppgivande mista sitt
liv i Gud och låta sig fyllas av hans kärleksliv, som söker sig
väg ut i människovärlden. Men därför binda också tron och
kärleken individ och samfund samman till en helig gemenskap,
som vill bestämma och helga även det yttre samfundslivets
former.
Till ett organiskt sammanhang av detta slag mellan det hela
och delarna, mellan den personliga gemenskapen och den
personliga individualiteten syftar den evangeliska tron. Den löser
på ett annat sätt än de moderna samhällsteorierna de problem,
som förhållandet mellan individ och samhälle ställer: frihetens,
broderskapets och jämlikhetens problem. Den löser dem också
på ett annat sätt än den romerska kyrkoläran. Den frigör
individen från hans eget jags lust att bevara livet, och löser så
de bundna krafterna i själens djup. Den friheten stjäl ingen
kraft från gemenskapslivet. Frihetens upplevelse är därför på
samma gång broderskapets- Finnes en broderskänsla djupare
än kärleken som lider? Den löser också på ett egendomligt sätt
jämlikhetens problem. Mitt i likheten i det dagliga behovet av
syndaförlåtelse känner den en olikhet, en företrädesrätt av
sällsamt slag. Den är olik alla andra, den är den större och
starkare personligheten — icke den som är utan skuld, utan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
