Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - De bevarade minnesmärkena från Gustav Vasas äventyr i Dalarne. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNESMÄRKENA FRÅN GUSTAV VASAS ÄVENTYR I DALARNE 543
Vasa-sagan, I Svärdsjö vittna två gyllne kronor på kyrktaket
och den genom tiderna vårdade ladan i Isala om Gustav Vasas
äventyr i dessa nejder, och här och var i landskapet berättas
om flyktingens färder. Än utpekas en tall, som han skulle sovit
under, än en källa, som han skulle ha druckit ur. Sägnerna
ha gått från far till son genom seklerna och ha helt visst
utsmyckats med nya detaljer och förtydligats av berättarnas
förklaringar.
I sina utomordentligt intressanta undersökningar om källorna
till Gustav Vasas äventyr har lektor Sixten Samuelsson
underkastat Dalarnes Vasa-minnen en ingående granskning.1 Därvid
har han hårdhänt sopat bort mycket av den poesi, som omsvävat
de gamla sägnerna och antagit att de till stor del äro resultatet
av en tämligen sen legendbildning. Men denna kritik, hur
vederhäftig den än synes vara, har dock ej förmått rubba på den
allmänna uppfattningen av de minnen, som djupare än vanligt
trängt in i det svenska folkets föreställningsvärld och som
åtminstone i betydligt mer än trehundra år varit levande i Dalarnes
bygder.
Källorna till äventyren äro egentligen av tre olika slag. Det
är i första hand de knapphändiga samtida notiser, som visa att
Gustav Vasas Dalafärd var av ett mera strapatsrikt slag; så Peder
Svarls krönika, som naturligtvis måste tillmätas särskild
betydelse. Och till denna sluter sig folktraditionen, som börjat
upptecknas redan 1593, men som till sina viktigaste delar icke
kommer till tals förrän under 1600-talet. Från 1700-talet, då
en systematisk uppteckning sattes igång, härstammar slutligen
det rikligaste materialet. Något avsevärt tillskott till de gamla
sägnerna medförde detta dock icke, endast ett flertal nya detaljer,
vilkas värde ju kan betraktas som tämligen tvivelaktigt.
Den äldsta uppgift vi ha om äventyren finnes i det beska
brev, som Dalarnes menige allmoge 1525 tillställde sin konung
med förebråelser och hot. Där påminnes om tiden innan han
kom till makten med orden: »Eder nadh dragher sig wel thiil
minne huru mongha penningha och tienere j hade thaa J gingo
her fridhlöss i skoghenom naer os.» I Gustav Vasas
avskedstal till ständerna möta sedan de bekanta orden, där han för-
1 Sixten’Samuelsson Källorna för Gustaf Vasas äventyr i Dalarne.
Heimdals småskrifter nr 10 (Uppsala 1910), Historisk Tidskrift 1910, och
Historiska Studier tillägnade Harald Hjärne 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
