Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 13. 12. 1924 - Folkrätten och den neutrala handeln - Svensk stadsförvaltning på 1830-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 DAGENS FRÅGOR
Det arbetsprogram envoyéen Westman skisserat i sin skrift får
icke förblandas med det initiativ, som från svensk sida togs vid sista
Genéveförsamlingen och som även godtogs. Ehuru tvivelsutan mycket
gagneligt avser det ju en del av de mindre stridiga frågorna i
staternas samliv och sådana ämnen, vilka de gamla diplomatiska
förhandlingsformerna med framgång och i största omfattning ordnade
före kriget. Men om det arbete, som avses i Folkrätten och den
neutrala handeln, är bekymmersammare, så är det också desto
viktigare. Och de svårigheter, som klart kunna skönjas, få icke ett
ögonblick skymma det faktum, att arbetets upptagande och
fullföljande är en tvingande nödvändighet, föreskriven av plikten mot
oss själva och av plikten mot de allmänna mellanfolkliga intressena.
»Stadshistoriska institutet, som konstituerades
den 7 juni 1919, har till uppgift att
åvägabringa ett målmedvetet vetenskapligt forskningsarbete med svensk
stadshistoria som föremål.» Sitt syfte har institutet väsentligen sökt
främja på två vägar. Genom dess försorg har en omfattande
registrering av arkivmaterialet ur stadshistorisk synpunkt påbörjats, en
registrering, som redan öppnat gena vägar till tidigare praktiskt
taget knappast åtkomliga källor. Men därjämte har ett fruktbärande
bearbetningsarbete oavlåtligt fortgått. För den framstående historiker,
som organiserat och alltjämt leder institutets verksamhet, ha därvid
de komparativa uppgifterna utan fråga framstått som de väsentliga.
Otvivelaktigt är det till ej ringa del en personlig läggning, som
varit bestämmande, då arbetet sålunda inriktats på att jämföra och
klassificera, att fastställa det typiska i tillstånd eller orsakssammanhang,
med ett ord att »begripa», enligt ledarens egen terminologi. Även om
återgivandet av den konkreta verkligheten alltid skall förbliva
historiens högsta konst och givna slutmål, ligger i inriktningen på abstraktare
uppgifter icke blott en tillåtlig lösning av begränsningens ofrånkomliga
problem utan även och framför allt en väg till en verkligt betydelsefull
insats. Återgivandet av den konkreta verkligheten förutsätter, om
man ej åtnöjes med en själlös uppradning av källfragrnent, rika och
väl utbildade allmänföreställningar, som göra det möjligt att igenkänna
(klassificera) de mötande företeelserna och att sluta sig till deras
inbördes kausalsammanhang. Och dessa allmänföreställningar stå nu
en gång för alla icke att vinna utan ett allvarligt teoretiskt studium.
För den framställning, till vilken historien ytterst syftar, är detta
studium väl endast ett förarbete, men ett av de allra nödvändigaste.
Och för ett institut, som vill »åvägabringa ett målmedvetet
vetenskapligt studium», öppnar upptagandet av komparativa undersökningar
otvivelaktigt möjligheten att på ett synnerligen effektivt sätt främja
detta syftemål. Det förråd av kunskaper om samhällslivets typer
och de i detta verkande orsakssammanhangen, som på så sätt skänkes,
kommer givetvis att utöva ett mycket djupgående inflytande på alla
följande framställningar. Och alldeles särskilt blir detta förvisso
fallet med den bok, som framlockat dessa reflexioner, docenten Nils
Svensk
stadsförvaltning på 1830-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
