Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 13. 12. 1924 - Den egyptiska konfliktens innebörd - L’Anno Santo 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 599
nesland», så glömmer han, att Sudan är ett av egypterna en gång
annekterat land med helt främmande befolkning, som de sedan
van-styrde och förlorade och som därpå räddades åt ordning och
civilisation genom brittiska vapen, varefter ett ännu lagligen bestående
kondominium där upprättades, symboliserat av att på alla
sudanesiska regeringsbyggnader Union Jack svajar vid sidan af Egyptens
flagga. I fråga orn det egentliga Egypten är Zaghluls och hans
parlaments argumentering rätlinigare. Den följer där den nationella
själv-bestämningsrätten till dess yttersta konsekvenser och låter den
förinta ej blott tacksamheten för vad England materiellt gjort för
Egypten — vilket må vara förklarligt, då den engelska regimen, särskilt
under världskrigets år, jämväl företer mycket mörka blad — utan
även alla ännu rättsligt existerande förbehåll från den egyptiska
självständighetens historiska tillkomst. Den medkänsla Ahmed
Maz-lum vill väcka för »den fredliga och värnlösa egyptiska nationen»
kan ej undgå att åtföljas av en befogad undran, om en så värnlös
nation på egen hand förmår hindra Sudan att återfalla i anarki och
samtidigt vid krigiska förvecklingar fylla väktarevärvet vid Suez.
Här skall ej brittiska regeringens ultimatum efter mordet på
sir-daren i alla dess punkter försvaras. Ekonomiska krav vid mördade
mäns bårar få lätt något odiöst över sig, och smaklösheten i att låta
lord Allenby ett par timmar efter sin vapenbroders begravning åka
upp till Zaghlul och meddela, att nu komme de sudanesiska
bevattningsföretagen i Gezira att vidgas i obegränsat mått, ligger ju i öppen
dag. Men dessa episoder få ej bortskymma kärnpunkten i det
egyptiska problemet, nämligen behovet av en fredlig, praktisk uppgörelse,
som tillgodoser på en gång den egyptiska statens i princip
oåterkal-leligen medgivna oberoende, de brittiska på hela rikets naturliga
självbevarelsedrift vilande strategiska intressena och — vilket allraminst
den humanitära »andan i vårt århundrade» får bagatellisera — de
sudanesiska millionernas berättigade krav på god och rättvis styrelse.
För tjugufjärde gången bereder sig den katolska
kyrkan att fira den största av sina högtider, jubelåret.
Ursprunget till denna tanke, att helga ett helt år åt bön och andliga
verk, främst naturligtvis pilgrimsfärder till de heliga orterna, är som
bekant av gammalt datum. Redan i Gamla testamentet förekomma
bestämmelser orn ett heligt år (3 Mos. kap. 25); i sin faktiska
utformning har den där uppdykande tanken emellertid på många sätt
omgestaltats och förändrats. Det första verkliga jubelår, varom kyrkans
historia vet att berätta, firades år 1300 och konstituerades av
Bonifacius VIII genom bullan Antiquorum habet fidem av den 22 februari
nämnda år. Vern som väckt tanken på en dylik universell
botgörings-och försoningshögtid är ej med visshet känt, men så mycket är
säkert att påvestolen med sitt tillvägagångssätt den gången gick en
allmän känsla hos hela kristenheten till mötes. De generationer, som
bevittnat den väldiga Hohenstauferdynastiens tragiska fall och sorn
därtill genomlevat den kejsarlösa tidens alla fasor, kände, som en
L’Anno santo
1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
