Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En överstatlig rättsordning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U ELI F. HECKSCHER
kunna ej tänkas bragta ur världen över större områden än en
dylik rättsordning omfattar. Men det är ej nog att ha en dylik
rättsordning på papperet, att ha fastställt vad som är rätt, utan
den utomstatliga rättsordningen måste liksom den statliga vara
garanterad, det måste finnas medel för att ge effektivitet åt
rättsresultatet. Frågan blir då närmast, hur vårt mönster, den
statliga rättsordningen, tillgodoser detta ofrånkomliga villkor.
Generellt kan svaret endast bli, att det finns någon makt i
samhället som sörjer för exekution av beslut som fattats i
enlighet med rättsordningen. Någon nödvändighet att källan till denna
makt ligger hos folket självt föreligger icke från effektivitetens
synpunkt, det enda nödvändiga är ur denna synpunkt, att folket
faktiskt fogar sig däri. Fortfarande ur samma begränsade
synpunkt är det avgörande icke rättens etiska eller ideela grundval
utan medlen för dess upprätthållande, och därvid kan man skilja
på två avgjort olika typer.
Till den primitiva av dessa typer hörde de gammalgermanska
samhällen som framträda exempelvis i våra äldre
landskapslagar. Det gemensamma rättsskyddet garanterades där icke
genom några särskilda organ utan genom medverkan av alle
män i häradet under olika former. Redan tidigt utvecklade
sig emellertid härur den andra form, som är den enda vi känna
av egen erfarenhet, nämligen den som bygger rättsskyddets
effektivitet på särskilt därför avsedda organ; i modern tid är det
endast i sällsynta undantagsfall som folket i allmänhet tas i
anspråk för rättsskyddets genomförande.
När det nu gäller att överföra denna parallell till en utomstatlig
rättsordning, är det av särskilt intresse att studera en
samhällsbildning, som intar en högst egendomlig mellanställning mellan
statlig och mellanstatlig, nämligen »det heliga romerska riket av
tyska nationen», varom Voltaire yttrade sin bekanta elakhet,
att det varken var heligt, romerskt eller ett rike; man skulle
ha önskat nutidens folkrättsspecialister tillräckligt historiskt sinne
för att ägna denna i många hänseenden mycket upplysande
samhällsorganisation ett närmare studium. Ur »rikets»
integrerande delar hade framvuxit fristående statsbildningar, först
territorier och fria städer, sedermera formliga stater, som hos sig
samlade allt mer av den verkliga statsmakten; men tanken på
»rikets» statliga karaktär vidhölls dock i det längsta. Kejserliga
påbud, beslut av riksdagen i Regensburg och utslag av riksdom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
