Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En överstatlig rättsordning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 ELI F. HECKSCHER
uppfyllelse. Man skulle vara böjd att alldeles kasta om
argumenteringen och säga, att då bristen på gemensam överledning
gjorde sig så starkt gällande som den faktiskt gjorde under
världskriget, framträder dess betydelse som hinder för
effektivitet åt en utomstatlig rättsordning som överväldigande. Långt
ifrån att Genéveprotokollet skulle lägga makten i världen i
händerna på Nationernas förbund, bleve det vallar av is om
vårarna.
Förmodligen i känslan av svårigheten att hantera en dylik
organisation ha Genéveprotokollets skapare som bekant avstått
från dess tillämpning i sådana viktiga fall där en part
visserligen vägrar att ställa sig en dom till efterrättelse men icke
själv griper till vapen; där har man i stället fallit tillbaka på
utvägen att lägga maktutövningen i händerna på motparten.
Efter vanliga och rimliga begrepp kan det endast betyda att gå
utanför rättsordningen.
Emellertid lönar det sig icke mycket att fördjupa sig i
Genéveprotokollets mångahanda svagheter. Mycket viktigare är att
överväga, om det över huvud finns någon möjlighet att skapa
verksamma garantier för en mellanstatlig rättsordning, nu till
en början utan att fråga, om dessa möjligheter också äro
önskvärda.
Större trygghet än Genéveprotokollet skulle tydligen en
ordning innebära, som ålade signatärmakterna fixerade
skyldigheter, växlande efter situationen, och som ställde deras
hjalp-styrkor under Nationernas förbunds kommando. På grundval
av folkmängd, nationalinkomst och andra kriterier — däribland
dock icke ländernas av dem själva bestämda militära resurser —
borde belopp vara fastställda för varje stats relativa kontingent;
och förbundsledningen skulle vara berättigad att efter
förefallande behov inkalla den behövliga, för alla stater lika kvoten
av dessa kontingenter, dock med möjlighet till variation med
hänsyn till olika staters större och mindre lätthet att medverka
på den punkt det gällde. Med en dylik ordning bleve förbundet
verkligen ett gemensamt högsta organ för den mellanfolkliga
rätten, visserligen icke utrustat med egna maktmedel men likväl
med rättsliga anspråk på statssamhällets medlemmar att ställa
sådana maktmedel till dess förfogande för värn av »friden».
I princip skulle man då ha nått till det heliga romerska rikets
fredsgarantier eller möjligen något längre och även ha fått en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
