- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femtonde årgången. 1925 /
31

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Lönekrisen i Sveriges näringsliv. Av Gerard de Geer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LÖNEKRISEN I SVERIGES NÄRINGSLIV 31

skrivas på krigsårens lättsinne eller en senare felbedömning av
konjunkturen, måste det dock övervägande läggas på ett område
helt utom industriens kontroll. Den enorma med inflationen
följande prisstegringen framtvingade ett brådstörtat behov av ökat
rörelsekapital. Ett järnverk exempelvis, som för sitt träkolsbehov
år 1915 behövde binda omkr. 800,000 kr. i sin rörelse, fordrade
vintern 1920 över 3 millioner kronor för samma ändamål.
Uppköpen av träkol ske under en relativt kort period, och det är
vanligt, att härtill erforderliga medel anskaffas genom tillfällig
bankkredit. Konsekvenserna av det katastrofala prisfallet, som
sedan i ett slag förde ned träkolspriserna i det närmaste till
för-krigsnivån, äro -i det här valda exemplet lätta att förstå. Den
»tillfälliga» bankkrediten för ett säsongmässigt uppköp blev kvar
oavkortad, men den däremot svarande tillgången smälte bort som
snö i solsken. Samma har förhållandet varit inom andra
industrier och andra länder. Vad de senare beträffar dock med
den stora skillnaden, att ett flertal förskonats från det våldsamma
prisfallet och sålunda bibehållit dräglig proportion mellan
skulder och tillgångar (så Frankrike, Belgien, Finland m. fi.).

Ingen bestrider, att industriens nuvarande beroende av sina
kreditgivare är en olycklig företeelse, vilken särskilt i dessa
kritiska tider icke befordrar en effektiv och gynnsam utveckling av
vår industri. Icke minst torde detta gälla ifråga om arbetslönernas
reglering. Det är helt naturligt, att en bänk såsom ägare av ett
företag vill se affären på kort sikt. Dess främsta åstundan är ju
att bliva den kvitt, ju förr desto hellre. Är detta ej möjligt, vill
den givetvis i största möjliga utsträckning hava ränta på sina
lån och framför allt slippa att lämna ytterligare krediter. Då de
bankkontrollerade företagens likviditet av naturliga skäl är dålig,
blir det för dessa önskemåls uppfyllande en nödvändig
förutsättning, att företagen hållas igång. Stannar driften på grund av
konflikt, inträder nästan omedelbart det läge, då antingen
ränte-likviderna upphöra eller nya krediter bliva erforderliga.
Säkerligen har också av dessa skäl motståndskraften mången gång varit
för ringa, antingen det gällt en konflikts biläggande eller dess
undvikande. Det primära målet, vinstgivande produktion, har
fått vika för ett sekundärt, driftens upprätthållande. Tendensen
är densamma som när det gäller vår avtagande motståndskraft
mot prisnedpressningar å våra exportvaror. Vi äro svaga för
dagens lättnad och bygga på ett sangviniskt hopp, att goda tider

3. Svensk Tidskrift 1925.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:30 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1925/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free