Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Från Karl Johans-tiden. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 LITTERATUR
De fyra första här ovan förtecknade skrifterna angiva redan genom
namnen sin koncentration kring Karl XIV Johan. Herr Uno Bränders
båda böcker äro egentligen memoarer, fast i andra hand. Överstinnan
Sophie D’Ailly, f. Jennings, var hovfröken hos änkedrottning Desideria
till kort före dennas död, och hon har på ålderns dagar ofta för sina
närmaste, bland dem dottersonen-författaren, berättat hågkomsterna
från den lilla drottningens liv på Stockholms slott och ute på Rosersberg.
Den gamla hovdamen hade tillräckligt med humor att överse med sin
härskarinnas mycket markerade svagheter, och i herr Branders
pietetsfulla uppteckning komma dessa säkerligen ännu mindre till synes än i
det muntliga föredraget, även om de icke äro alldeles förbigångna. Vad
han återgivit är framförallt de minnen, vid vilka drottningen helst
dröjde, ungdomen och de växlingsrika år, då Desideria såsom
Bernadottes maka och furstinna av Ponte Corvo hade åtskilligt besvär att
jämna ut tvistigheter mellan hennes forne fästman, dåmera den
befallande kejsar Napoleon, och dennes ofta oppositionelle vapenbroder,
hennes mske. Särskilt den sist utgivna volymen, om Bernadotte, sysslar
egentligen med sådana hågkomster, vilka författaren verifierat och
fullständiga! med stöd av tillgänglig litteratur och brevsamlingar. Bägge
skrifterna äro av verkligt intresse, vilket för övrigt avsevärt förhöjes
genom den värdefulla illustrativa utstyrseln, men deras karaktär är
bestämd genom utgångspunkten: det är hjältesagan om Bernadotte, som
vi möta, skickligt sammanställd och underhållande berättad, här och
där t. o. m. kantad med ett kritiskt inslag men genomgående hållen i
den starkt glorifierande ton, som redan på Karl Johans egen tid
auto-riserades.
Till allmän uppfattning är fil. lic. Nils Forssells lilla biografiska
teckning ganska besläktad nied Branders berättelser. Förf. har emellertid
grundligt studerat den nyare litteraturen samt på några punkter tillfört
resultaten av egna forskningar, främst väl ur de Sprengtportenska
papperen, varför hans korta och välgjorda skrift utgör en populär
levnadsteckning. General L. Tingstens bok över höstkampanjen 1813 slutligen
har gripit en av de centralaste och mest omstridda perioderna i Karl
Johans historia >samt behandlat denna med självständig och sakkunnig
kritik av det överväldigande rika källmaterialet. Fastän det icke är att
vänta, att härmed alla debatterade frågor blivit definitivt lösta, vilket
förf. också själv mer än en gång eftertryckligt betonar, betecknar denna
vederhäftiga undersökning en verklig vinst för forskningen.
Topografiskt orienterade skildringar som fröken Lotten Dahlgrens
varmt sympatiska av Nordenfeldtarnes Björneborg, en fortsättning av
författarinnans tidigare värmländska anteckningar, och justitierådet B.
Wedbergs lika sakrika som pietetsfyllda berättelser om äldre dagars
Lidingöliv spänna naturligtvis om vidare tidsrymder än Karl
Johans-epoken, men båda lämna så många direkta bidrag till just det skedets
livsvillkor och allmänna åskådning, att deras placering i detta
sammanhang väl kan vara motiverat. Ungefär detsamma gäller om
överstelöjtnant J. G. Arsenius’ minnesanteckningar: sin egentliga tyngdpunkt äga
de i författarens starkt personliga hågkomster av sin intima ungdomsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
