Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1925 - Fransk Rhenlandspolitik - Mekka och Mosul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 DAGENS FRÅGOR
bringar i erinran vad den amerikanske militärattachén överste Cox i april
1922 meddelade Allen, nämligen »alt kontrollkommissionens franska
sektion under general Nollet erkänner, att Tyskland är avväpnat,
men att politiska förhållanden kräva, att offentlighet ges åt
påträffandet av dolda vapen, huru få de än äro och huru betydelselöst
fyndet visat sig vara». Kort därefter försäkrade en engelsk general
i Köln Allen, att Tyskland vore avväpnat och att »Londons poliser
vore bättre i stånd att föra krig än Reichswehr». Så helt förändrade
kunna väl sedan dess beväpningsförhållandena i Tyskland ej ha
blivit. Ordnas genom framsynt politik den moraliska avväpningsfrågan,
ej minst vid Rhen och Ruhr, så undanrödjas större faror för
Frankrikes framtida trygghet och välfärd än de, vilka
avväpningskommissio-nen kan uppspåra i tyska verkstäder och anföra som skäl mot
Kölnzonens utrymning vid den tidpunkt fredstraktaten förutsatt.
För Nationernas förbunds prestige var det tvivelsutan en
gynnsam omständighet, att konung Hussein av Hedjas,
missnöjd över fredskonferensbesluten i Paris, som ej gåvo honom
det storarabiska välde man under världskriget förespeglat honom,
underlät att ratificera Versaillestraktaten och Hedjas därför aldrig
kom att intaga sin i traktaten anvisade ställning som en bland de
stiftande medlemmarna av förbundet. Hussein och hans son och
efterträdare Ali äro nämligen vid det här laget konungar i landsflykt,
och deras rike Hedjas ligger i smältdegeln utan att man ännu kan
skönja i vilken form en ny statsbildning skall åstadkommas kring
muhammedanernas heliga städer Mekka och Medina.
Wahabitsulta-nen Ibn Saud av Nedjd har gjort sig till herre där och i en
högtravande proklamation förklarat »orättvisans och tyranniets kungarike
förstört» samt bebådat sin avsikt att låta »den musulmanska världen
själv» bestämma om de heliga platsernas framtida öde:
Mekka tillhör alla musulmaner. Det är hela det musulmanska
trossamfundets vilja, som skall ge det en statsform och en förvaltning. Vi skola i
samförstånd med detta samfund studera lämpliga medel att ställa Guds heliga hus
ovan politisk lystnad och att tillförsäkra alla troende lätt och tryggat tillträde
dit. Hedjas skall bli ett land, som är öppet för alla de enskildas och
samhällenas fromma verk. Vi ha tagit till uppgift att förverkliga dessa önskemål
och vi äro beredda att nedslå envar, som dristar trotsa den heliga lagens bud.
Hade det störtade konungariket Hedjas varit medlem av
Nationernas förbund och erinrat förbundskamraterna om deras heliga plikt
att (enligt förbundsaktens artikel 10) värna alla förbundsmedlemmars
»territoriella integritet och nuvarande politiska oberoende», så hade
rådet nu befunnit sig i en kinkig situation, ty vem tror, att sultanen
av Nedjd skulle ha, enligt artikel 17, sökt tvistens avgörande vid
rådsbordet i Geneve? Ekonomiska sanktioner äro så tämligen
maktlösa mot en härskare i det inre av Arabien, och vilken av
Folkförbundets medlemmar kunde i närvarande stund tänkas vara benägen
att mot sig reta hela den muhammedanska världen genom en
väpnad intervention i Mekka? Det förefaller rätt osannolikt, att rådet
Mekka oeh
Mosul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
