Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Likhet och jämlikhet. Den sociala typutjämningen. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 E. H. THÖRNBERG
Det här var nämligen intet enstaka intryck, vilket kom och
överraskade som ett skarpt avbrott mot andra dagars
iakttagelser. Det var tvärtom ett led i en hel räcka. Jag gör månad
efter månad befryndade erfarenheter ute i landet. Stundom
spörjer jag vaktmästare och biljettförsäljare vid mina föredrag
om publikens sociala sammansättning. Svaren bli ingalunda
alltid upplysande. Nej, det heter ofta nog: numera kan man
inte skilja mellan arbetare och andra. Det händer, alt man
står inför en så gott som uteslutande manlig åhöraresamling
av lönarbetare, ingenjörer, kontorstjänstemän samt lärare med
seminaristisk och med akademisk bildning; och det är så gott
som omöjligt att ta i sär de olika kategorierna.
Typerna flyta samman i det levande livet såväl som å
porträttkartongerna och tidningsbladen. Det var visst Dagens Nyheter,
som härförleden meddelade ett charmant fotografi av den mycket
omtalade skräddaren i Sveg. Om denne är bolsjevik,
syndika-list eller bara gammaldags rabulist, tycks man inte vara på det
klara med. Och i detta sammanhang kommer det oss ej vid.
Emellertid företedde han på intet sätt den omstörtande
proletärens anblick. Det var i stället den högst vårdade
medelklassmannens skepnad med hornbrillor, dubbelvikt krage och
oklanderligt knuten slips. Och bilden framkallade snart nog
hågkomsten av den självpresentation, varmed Fridtjuv Berg inledde
sitt tankerika tal 1890 vid den första 1-maj-demonstrationen här
i Stockholm: »glasögonmannen och medelklassaren».
Denna utjämning försiggår i samband med eller — kanske
riktigare uttryckt -* via en annan process. Det är amerikaniseringen.
Med en något oförfärad generalisering kan man påstå, att
under de senaste två hundra åren, ha vi svenskar
genomskridit tvänne stora skeden av utländska påverkningar och
imita-tionseggelser. Det första var det franska, det andra det tyska
skedet. Nu ha vi onekligen glidit in i det tredje — det
engelskamerikanska; och man kan med tillförsikt lägga tonvikten på
det sammansatta ordets sista led.
Alla känna vi till det uniforma i yankees’ moder och
sedvänjor. Det har sagts om våra dagars ypperste representant
för det genuina Amerika — Henry Ford — att »standardization
is his hobby». Han ville ha alla skor gjorda efter en läst, alla
hattar efter ett block, alla rockar efter ett mönster.1 Och detta
1 Sam. S. Marquis, Henry Ford, An Interpretation, 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
